kapitel7 heter det i en lappmarksbeskrivning från år 1738 att inga ”särskildt skattlagde eller taxerade fiskerier” finns i denna lappmark, och att ”bönderna ifrån bebyggda landet intet fiske idkar.”419 Uppgiften bekräftas även av Lundströms forskning. När lappmarksgränsen bestämdes år 1751 hade inte Skellefteå socken några fjällträsk i lappmarken, varför gränsläggningen gick utan problem, förklarar Lundström. Detta skilde sig alltså från gamla Umeå socken som fortfarande hade många fjällträsk i lappmarken, vilket orsakade besvärligheter vid gränsdragningen. Lundström har också gått igenom de fjällträskfisken som nyttjades av bönder i Skellefteå socken år 1820. Inte heller då fanns några fisken ovanför lappmarksgränsen.420 Någon egentlig nybyggesverksamhet fanns inte i Pite lappmark förrän på 1700-talet. I samband med driften av Nasafjälls silververk, år 1635–1658, kom emellertid män från kustsocknarna och arbetade med gruvbrytningen (långt väster om odlingsgränsen).421 Bruksrörelsen spelade dock en mindre roll för bebyggelsens uppkomst och fortbestånd i Pite, jämfört med bruksrörelsen i andra lappmarker. Den bebyggelse som kom till under bruksdriften i Nasafjäll övergavs efter att arbetet vid gruvan hade upphört.422 I Pite lappmark skedde inte heller någon finsk inflyttning på samma sätt som norr och söder om denna lappmark. De enstaka tidiga finska nybyggare som fanns drog sig tillbaka efter att Nasafjällsdriften hade upphört. Bylund kallar bebyggelsen i anslutning till silvergruvan för en tillfällig 1600-talsbebyggelse som var osjälvständigt beroende av gruvdriften.423 Gruvverksamheten föranledde dock att kyrkan i Arjeplog uppfördes år 1641. Det främsta skälet till val av plats var förmodligen läget mellan 256 419 Bylund, 1956, s. 61 f. 420 Lundström, 1997, s. LXVIII f och157. 421 Gruvan drevs även under perioden 1770–1810. 422 Bylund, 1956, s. 138 f. 423 Bylund, 1956, s. 71. Nybyggen och bergverk 7.4.2.2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=