kapitel7 grund av dels det undersökta områdets storlek, dels att registren tycks utgå från översättningar till svenska av samiska sjönamn eller förvanskningar av de samiska namnen, skriver Lundström.414 Hur Pite lappmark koloniserades har beskrivits utförligt av professor Erik Bylund, som forskade i kulturgeografi, i hans avhandling Koloniseringen av Pite lappmark t.o.m. 1867från år 1956. För fiskenas del finns dessutom ett gediget utredningsunderlag i form av Lundströms mycket detaljerade kartläggning av bönders liv i gamla Skellefteå storsocken. I den har han gått igenom ett enormt material bestående av landskapshandlingar, jordeböcker, tiondelängder, domböcker, fiskelängder, mantalslängder med mera. Dessutom har lokalhistorikern Åke Berggren gjort en noggrann genomgång av fjällfisken som bönder från Piteå socken fiskade i. I och med detta finns uppgifter att tillgå om de fisken som användes av kustbönder i Pite lappmark. Berggren har gått igenom alla fjällträsk som kustbönder i Piteå socken skattade för under perioden 1553–1586, och har kunnat identifiera nästan samtliga. Sammantaget fiskade bönder från Lillpite, Sjulnäs, Roknäs, Sikfors, Vistträsk, Öjebyn och Svensbyn i ett 40-tal sjöar, och av dessa låg det stora flertalet öster om lappmarksgränsen, alltså utanför lappmarkerna. Sex sjöar låg dock strax väster om lappmarksgränsen. Till stor del var det samma bönder som fiskade i samma sjöar år efter år. Medelfångsten per bonde uppgick till 170 kilo före torkning per år.415 De skattlagda fjällfiskena för gamla Skellefteå socken har beskrivits av Lundström från 1500-talet fram till år 1850. Under perioden 1553–1610 har Lundström listat varje fjällfiske med beskrivningar ur skattelängderna. Ett antal av dessa fiskevatten ligger ovanför lappmarksgränsen, men 254 414 Lundström, 1997, s. LXf. 415 Berggren, 1995, s. 65–67 och s. 70. Konkurrerande markanvändning 7.4.2 Fiskefärder 7.4.2.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=