historisk markanvändning i lappland Ovanför odlingsgränsen finns ytterst lite konkurrerande markanvändning i Lule lappmark. De nybyggen som har anlagts där ligger samtliga i områden som numera är privatägda, och har alltså konkurrerat om resurser på det som idag är privat mark. Detta är helt naturligt; nybyggena, i den mån de har bestått, har så småningom utvecklats till byar och i några fall till tätorter. I sådana områden är det givetvis så att huvuddelen av marken är privatägd. På de områden som i dag disponeras direkt av staten har det däremot inte förekommit några nybyggen som skulle kunna ha hindrat upparbetandet av Girjasrättigheter. Girjasdomen handlar om områden i Lule lappmark. I domen bedömdes att två anlagda nybyggen inte kunde hindra upparbetandet av en ensamrätt för samebyn. Fler nybyggen än så har inte förekommit i någon samebys område i Lule lappmark. Det historiska material som låg till grund för Girjasdomen är dessutom inte begränsat till Girjas samebys område, utan handlar om flera samebyars tidiga historia. Girjas sameby låg som tidigare nämnts ursprungligen i Sirkas lappby, som år 1647 delades upp i Sirkas och Kaitum lappbyar. Denna indelning bestod till år 1887 när Kaitums lappby delades i tre; nämligen Sörkaitum, Mellanbyn och Norrkaitum. Norrkaitum är den by som år 1971 blev Girjas sameby. Den historia som ligger till grund för Girjas framgång i tvisten mot staten delar alltså samebyn med Sörkaitum och Mellanbyn, som i dag motsvaras av samebyarna Unna tjerusj och Báste-čearru. Även Sirkas lappby har en gemensam historia med dessa byar. Sirkas lappby motsvaras i dag av Sirges sameby. De övriga samebyarna i området – Jåhkågasska tjielde, Tuorpon och delar av Slakka, Gällivare och Udtja, ligger i områden där det endast har förekommit ett fåtal utnyttjade fisken och anlagda nybyggen, vilka alla ligger på betydande avstånd från den mark som i dag disponeras direkt av staten. 241 Ovanför odlingsgränsen 7.3.3.1 se bild 10, sidan 242
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=