historisk markanvändning i lappland lappmarksgränsen, hade trots sitt mildare klimat inte lockat till sig några jordbrukare. Denna placering av nybyggena tyder på att fisket spelade en mycket viktig roll vid valet av nybyggesplats. Än klarare framgår detta av att inte mindre än sex nybyggare på kort tid slog sig ner vid den laxrika Storluleforsen.395 Från cirka år 1750 ökade nybyggarnas antal raskt. Den storskaliga renskötselns genombrott i skogsområdet var alltså samtidig med nybyggarrörelsen där. Hultblad bedömer att den storskaliga renskötseln var en pådrivande faktor till nybyggesutvecklingen. Den inkräktade nämligen på skogssamernas gamla näringsfång – fiske och jakt – och tvingade dem att effektivisera sin hushållning. Möjligen kan nybyggarna även direkt ha främjat renskötseln genom att själva skaffa sig renhjordar som de vanligen lämnade i samernas vård som skötesrenar. Efter hand från 1770-talet började också domstolsavgörandena i jakt- och fisketvister ibland gå samerna emot; marken uppläts allt oftare till nybyggare i takt med deras ökade arealefterfrågan.396 Vid 1700-talets slut var jordbruksbebyggelsen dock fortfarande gles med stark tendens till spridning. Lappmarkens invånare vakade ängsligt över att grannar inte slog sig ner alltför nära. I Jokkmokks socken fanns totalt 43 åbor fördelade på 31 orter. På de flesta orter fanns endast ett nybygge – endast nio orter hade mer än en åbo (Jokkmokk kyrkby, Juggijaur, Kuouka, Kvikkjokk, Mattisudden, Pieski, Porsi, Purkijaur och Randijaur).397 År 1661 anlades smälthytta, brukshus och prästhemman i Kvikkjokk i samband med att silverutvinning påbörjades i området. I Storbacken anlades bebyggelse för att underlätta transporter till och från gruvdriften. Samtliga dessa områden ligger långt väster om odlingsgränsen.398 237 395 Hultblad, 1968, s. 164. 396 Hultblad, 1968, s. 142 och Sköld, 1992, s. 44 f. och 137. 397 Hultblad, 1968, s. 170. 398 Hultblad, 1968, s. 277–279. Bergverk 7.3.2.3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=