kapitel7 försökte tränga honom från fisket i ett par sjöar (Ketkesuando och Perilajärvi strax ovanför lappmarksgränsen väster om Muonio älv). Svaranden hänvisade till ett gåvobrev från år 1609. Rätten ansåg i sitt utslag inte brevet som ett vägande skäl, men fann att det faktum, att bonden och hans förfäder ”av urminnes hava brukat bemälte träsk och därför utgjort taxan”, motiverade att parterna delade fiskevattnen lika. Enligt Arell kan utslaget tolkas som att kärandens företrädesrätt till vattnet i och för sig inte ifrågasattes. Däremot var Tornedalsbondens hänvisning till urminnes hävd, som kan ha motsvarat drygt hundra år, ett så tungt argument att man kunde tvinga käranden att avstå halva fiskevattnet. Avgörande torde emellertid ha varit, fortsätter Arell, att bonden hade betalat taxan för vattnet, som var ett kronovatten.366 Vid sidan av fisket som främsta motiv för Tornedalsböndernas långa färder till lappmarkerna, förekom även andra nyttigheter som lockade. Att tvister med bönder även kunde avse jakt visar ett exempel från år 1684. Då klagade samerna Mickel Hindersson med flera i Siggevaara på tinget i Jukkasjärvi över några bönder från Torneå, vilka redan under flera års tid hade tillfogat kärandena stor skada och ohägn ”inom theras rätta råå och röör”, speciellt genom att jaga ekorre och fågel. Bönderna förbjöds vid vite på 40 mark att ytterligare röra sig i andras skog utan tillstånd eller att där gillra fällor och snaror för skogens djur och fåglar.367 Arell frågar sig vilka motiv häradsrätten hade att respektera samernas starka rätt gentemot Tornedalsbönder. Förklaringen finns enligt honom i lappmarkspolitiken.Vid slutet av 1600-talet var kronans intresse främst knutet till nybyggesverksamheten, vilket fick sitt uttryck i att man från kronans sida började bli mer restriktiv mot Tornedalsböndernas fiske i Lappmarken. Lappmarkens resurser borde förbehållas dem som bodde där, nämligen samerna och presumtiva nybyggare som ville slå sig ner; inte mer tillfälliga exploatörer.368 218 366 Arell, 1977, s. 128 f. 367 Om så skedde, förpliktades de att återbörda bytets värde till skogsägaren samt dessutom betala böter i tre mark med stöd av byggningabalkens 20 kap. Tinget i Jukkasjärvi 30.1. 1684, FRAFR653 f 910–910v, återgett av Korpijaakko-Labba, 1994, s. 322. 368 Arell, 1977, s. 142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=