historisk markanvändning i lappland kasjärvi år 1690. Anders Kovoinen från Övertorneå berättade då om Lainiobon Olof Klemetson, som utan tillstånd brukat hans fiskesjö och andra ägor som hörde till den. Anders berättade att han köpt sjön med angränsande skog och mark av en lapp för länge sedan. Olof genmälde, att han med stöd av ett tillstånd som domstolen beviljat, endast hade brukat sådana ägor som hade legat öde. Han hade även betalat skatt till kronan för dessa. Domstolen beslutade att Olof skulle betala samma pris till Anders för dennes sjö som denne en gång i tiden hade betalat till lappen, varefter sjön skulle vara i Olofs bruk. Grunden för detta beslut var bland annat det faktum att Anders ”af Lapperne ägor dessutom åtniuter otta stycken träsk”.343 I det sakkunnigutlåtande som en grupp forskare vidLTUhar tagit fram i det pågående Talmamålet (se om utlåtandet ikapitel 4) beskrivs Tornedalsböndernas fiske ovanför lappmarksgränsen under mitten av 1500talet.Därkonstaterasatt när Tornedalsbönder fiskade ovanför lappmarksgränsen krävdes godkännande från lappbyarna. I utlåtandet anges också att det inte var ovanligt att lappbyar tillfälligt upplät fiskerättigheter till bönder genom arrende, och att ibland delades fisket mellan samer och bönder. I vissa fall ansågs Tornedalsbönder ha större rätt.344 Tornedalsböndernas fiske fortsatte att minska och hade fram mot år 1730 i princip upphört. År 1738 beskrev kronofogden Anders Hackzell endast fem fisketräsk i Torne lappmark där några bönder i Övertorneå socken betalade årlig skatt till kronan. Tre av dessa är belägna i nuvarande Sverige. I övrigt ”äro i denne Lappmarck inga särskilt Taxerade fiskerier”, skrev Hackzell, utan ”nyttjas de öfrige af Nybyggarne men största delen af Lapparne utan någon widare afgifft än deras ordinarie skatt”.345 I det pågående Talmamålet vid Gällivare tingsrätt har Gudrun Norstedt tillsammans med Lars Östlund, professor i skogshistoria, gått ige211 343 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 296. 344 Malmgren, m.fl., 2024, s. 92 f. och 107. 345 Hackzell, 1738, s.119 och 124 f. De fisken som han anger att bönder skattar för är i Jukksajärvi Waikojärwi (Vaihkojärvi vid Vivungi) och i Enontekis Puitasjärfwi (troligen Paittasjärvi NV Saivomuotka), Muotkojärfwi (Muotkajärvi i nuvarande Finland), Aunisjärrfi (Ounasjärvi i Finland) och Iddewoma (Idijärvi vid Idivuoma). Texten inom parentes är Petter Anttis tolkningar av namnen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=