kapitel7 att det för Jukkasjärvis del finns två byar i Lappmarken; Siggewara och Tingewara. I dessa byar finns totalt 111 respektive 88 skattelappar (det vill säga hushåll). För Enontekis del beskriver han byarna Ruonala, Suonttavaara och Peltojärvi som alla tre skattar till svenska kronan. Ruonala har enligt Hackzell 45 lappeland eller skattlappar, medan Suonttavaara har 13.331 Arell noterar att Hackzell därmed synes uppfatta ”lappeland” och skatteland som synonyma begrepp.332 Även Nils-Johan Päiviö beskriver lappskatteland i Torne lappmark, när han redogör för lappskattelandsförsäljningar. Han redovisar bland annat hur lappskattelandet Kifwivuoma utbjöds till försäljning för tredje gången på tinget i Jukkasjärvi år 1739. I domen står att köpet omfattade ”hus och jord, åker och äng, skog och mark, fiske och fiskevatten, samt alla fasta tillhörigheter, som antingen därunder ligga och lida, eller framdeles lagligen tillvinnas kan”.333 Päiviö har även studerat rättspraxis i Tingivara i Torne lappmark från mitten av 1600-talet fram till 1886 års renbeteslag och särskilt följt familjen Labba. De flesta målen rör oenigheter mellan lappskattelandsinnehavare. Det förekommer också mål om intrång på skatteland, jakträtt, flyttningsvägar, olovligt fiske, gränser mellan lappbyar, med mera. Gemensamt är att innehavaren av skattelandet fick rättsordningens skydd i de undersökta rättsfallen fram till år 1752. Därefter skedde en viss förskjutning mot att lappskattelandsinnehavarnas ställning började försvagas och lappbyn i stället framstod som en kollektiv rättighetsbärare. Dessutom fick kronobefallningsmannen mer att säga till om. I en långdragen tvist mellan två lappbyar om olovligt betande utfärdade rätten så småningom år 1778 ett förbud mot att beta olovligt, och också mot att lämna tillstånd till betning utan att vederbörlig ämbetsman hade blivit hörd.334 208 331 Hackzell, Anders, 1738, beskrivning av Torne och Kemi lappmarker, tryckt av Isak Fellman i Handlingar och uppsatser angående finska lappmarken och lapparnas leverne, 1918, Helsingfors (i fortsättningen Hackzell, 1738). 332 Arell, 1977, s. 244. 333 Päiviö, 2011, s. 101. 334 Päiviö, 2011, s. 140–154. Betestvisten finns i RA, Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv, Häradsrätter renoverade domböcker Norrbottens län, 1778, vol 64, fol 155.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=