jura novit curia 56 med rättstillämpningen och vad som kännetecknade ett okomplicerat fall. Enligt Stahl karaktäriserades sådana okomplicerade eller enkla fall av att de åberopade omständigheterna lät sig inordnas i den rättsdogmatiska matrisen, utan att det uppstod motsägelser, överlappningar eller luckor i lösningen. Den juridiska subsumtionen och den logiska subsumtionen sammanföll således i de enkla fallen. Allteftersom en flora av typfall byggdes upp i rättskällorna (i första hand i rättspraxis) i olika rättsfrågor skulle det gå fortare att behandla framtida mål. För att en sådan utveckling skulle vara möjlig måste dock rättsläget förbli stabilt under en tid. Detta förutsatte i sin tur att domarkåren i sin rättstillämpning bekräftade ett tidigare existerande rättsläge. Existensen av en gällande rätt var således i viss mån en självuppfyllande profetia. Ju tydligare de olika rättsförhållandena fick sin konkretion i de olika rättskällorna, ju klarare skulle det dogmatiska systemet och därmed gränserna mellan olika typer av rättsförhållanden framträda. Ju mindre denna relation mellan rättsförhållandena i systemet förändrades över tid, desto lättare skulle det vara att finna gällande rätt i ett enskilt fall. Den förutsägbarhet som låg i bekräftelsen av den (hittills) gällande rätten skulle dessutom medföra att samhällets aktörer betraktade rättsläget som stabilt och därmed pålitligt. Möjligheten att vinna framgång med en talan, eller att i ett mål åstadkomma en rättslig kvalificering som inte motsvarade den gällande rätten, skulle svårligen vinna gehör vid domstolarna, varför antalet tvister som drevs ”på vinst och förlust” skulle minska. Detta skulle i sin tur minska domstolsväsendets och de enskilda parternas kostnader, både därför att antalet mål minskade och för att parterna inte behövde lägga ner tid och pengar på advokater och utredningsarbete i onödan. Samtliga de mål som Kirchmann avsåg att uppnå med sin reform skulle alltså kunna realiseras genom det föreslagna metodologiska förhållningssättet, menade Stahl, men med bibehållen eller rent av ökad rättstrygghet. Rättslig stabilitet, likformighet och förutsägbarhet hängde alltså för Stahl ihop med snabbhet och låga kostnader för domstolsväsendet, både för parterna och för samhället i övrigt. 166 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 165. „Die juristische Methode ist demnach Subsumtion, denn sie mißt und beurtheilt das Einzelne [...].“166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=