jura novit curia 38 tigade till likabehandling vid landets domstolar.Detta gällde inte bara tilllämpningen av de processuella reglerna för målets handläggning, utan lika mycket i fråga om det materiella resultatet av processerna. Stahls invändning att ett dömande i enlighet med den naturliga rätten skulle leda till „Ungleichmäßigkeit,“ måste förstås som ett argument för motsatsen, d.v.s. för likformighet i rättsskipningen. Stahl tycks således ha menat att dessa medborgliga krav inte skulle kunna tillgodoses genom en direkt tillämpning av den naturliga rätten eftersom den i själva verket helt saknade de enhetliga kvaliteter som Kirchmann hade tillskrivit den. Förutsägbarhet i rättstillämpningen fordrade tvärtom ett visst mått av stabilitet som inte stod att finna i den naturliga rätten. Rättsreglernas innebörd och tillämpningsområden fick inte ändras för ofta om det skulle vara möjligt att förutse processens utgång. Stabiliteten i rättsordningen var i sin tur beroende av just likformigheten i domstolarnas rättstillämpning, d.v.s. „eine Gleichmäßigkeit der Entscheidungen für die sämmtlichen Fälle.“107 Endast om domstolarna eftersträvade ett likformigt dömande skulle det bildas en tillräckligt stabil praxis som i sin tur kunde bilda ett mönster för framtida rättstillämpning, vilket vore en förutsättning för att det skulle vara möjligt att förutsäga utgången i en eventuell tvist. För att åstadkomma detta kunde det inte tillåtas att domaren lade sina privata rättsuppfattningar till grund för domen. Istället måste denne vara bunden av det statliga regelverket. Endast om domaren vore bunden av de rättsregler som medborgarna på förhand hade möjlighet att studera kunde de prognostisera resultatet av en framtida rättegång. För att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en likformig och förutsägbar rättsskipning menade Stahl således att det fordrades en metodologisk utgångspunkt för dömandet som garanterade att varken parternas eller domarens personliga åsikter om rätten fick ett bestämmande inflytande i det enskilda fallet. Detta kunde bara åstadkommas genom att domaren tillämpade på förhand existerande rättsregler över vars innebörd varken han eller de processande parterna kunde ha något bestämmande inflytande: 107 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 19. Se Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 283. „Dieses Allgemeine, diese Uebereinstimmung aller Entscheidungen gleichartiger Fälle, wenn sie auch ihrem Inhalt nach allerdings die lebendige Würdigung der gesammten Nation sein soll, kann doch nach menschlicher Schranke nicht
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=