jura novit curia 36 Stahl ansåg alltså att den naturliga rättens heterogenitet gjorde Kirchmanns förslag att öka partsinflytandet över formuleringen av rättsfrågan betänkligt.99 Stahl menade att hans undersökning hade visat att den naturliga rätten i praktiken var omöjlig att skilja från olika individers privata rättsuppfattningar. Eftersom någon enhetlig rättsuppfattning inte kunde fastställas hos befolkningen i gemen kunde inte heller domarkåren automatiskt förväntas hysa någon bestämbar rättskänsla. Det vore istället rimligare att föreställa sig att varje domare hade en privat åsikt om vad som i ett bestämt fall utgjorde en rättvis lösning.100 Detsamma måste gälla de tvistande parterna. I båda fallen var inställningen i rättsliga frågor beroende av den enskilda individens erfarenheter. Politiska konflikter var i det moderna samhället i och för sig oundvikliga. Stahl fruktade dock att dessa konflikter, om den naturliga rätten lades till grund för dömandet, skulle fortplanta sig in i domstolarna. Under sådana omständigheter fanns det ingen gräns för hur många olika tolkningar av den naturliga rättens fordringar som skulle komma att uttryckas i domstolarnas praxis, eftersom uppfattningen om rätten i så fall var helt och hållet individuell. Om parterna fick ett större inflytande över rättsfrågans lösning var risken alltså stor att den rättsliga lösningens lämplighet i det enskilda fallet helt skulle träda i förgrunden. Stahl framhöll att ett dömande där endast den materiella lämpligheten i det enskilda fallet beaktades vore „ein unwahres Ideal von Rechtspflege.“101 Genom ett sådant synsätt skulle „jeder einzelne Fall nach seiner Besonderheit entschieden werden […], gelöst von dem Allgemeinen.“102 Varje rättsfall skulle alltså komma att betraktas som ett eget universum, utan relation till tidigare avgöranden eller fall från andra rättsområden. Eftersom den naturliga rättens innehåll i praktiken inte gick att skilja från varje enskild medborgares uppfattningom den naturliga rätten, skulle ett dömande i enlighet med det allmänna rättsmedvetandet leda till att domarens eller de processande parternas personliga rättsuppfattningar avgjorde utgången i målet: 98 A.a., s. 16. 99 A.a., ibid. Se också Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 281. 100 Stahl, a.a., s. 13. Se också Sandström a.a., ibid. 101 Stahl, a.a., s. 19. Se också Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 228. 102 Stahl, a.a., ibid och Peterson, a.a., ibid. Geistlichkeit, Gelehrte, Literaten, alles das hat mehr oder minder seine Standesinteressen und seine Standesrivalitäten.“98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=