kapitel i •jura 35 ning utgjorde en konsekvens av samhällets utveckling i allmänhet. Rättens formalisering stod därför inte i motsatsförhållande till samhällsutvecklingen, utan förhållandet mellan rätt och samhälle bildade tvärtom en organisk helhet. Ernst Victor Nordling, en av den historiska skolans svenska efterföljare,91 ansåg att rättens grund utgjordes av en för varje stat ”gemensam rättsuppfattning, som hvilar på ett allmänt rättsmedvetande.”92 För Nordling var det allmänna rättsmedvetandet alltså detsamma som den naturliga rätten – rättens ”urtillstånd”. I denna form saknade rätten gränser mot samhället i övrigt.93 Samhällslivet som helhet formade därför befolkningens rättsuppfattningar och därmed också rättens innehåll. Nordlings åsikt var dock att trots att det allmänna rättsmedvetandet bildade grunden för rätten så var det allmänna rättsmedvetandet ändå ”ej i hvarje period af statens lif mäktigt att omedelbart taga form uti särskilda rättssatser.”94 Endast i enkla samhällen kunde den naturliga rätten användas i rättstillämpningen, utan föregående formalisering.95 Stahl ansåg således att Kirchmanns antagande om ett enhetligt folkligt rättsmedvetande var felaktigt. Någon homogen naturlig rätt i form av ett „gesunde Sinn“96 eller gemensamt „bon sens“97 fanns i själva verket inte. Istället var befolkningen uppdelad i ett flertal olika grupper, som alla hade sina särskilda erfarenheter, behov och intressen. Inom dessa grupper fanns det därför i sin tur också varierande uppfattningar om rättvisa, vilket minskade utsikterna att finna konsensus i händelse av en rättstvist: gällande civil-rätt, första delen, Inledning eller allmänna praenotioner, andra upplagan (tillökt och förbättrad), Lund, 1851, s. 3 ff. 91 Se exempelvis Nordlings uttalande om den historiska skolan i sin installationsföreläsning som professor 1867. Se Nordling, Om Romerska Rättens, s. 702 f. 92 Nordling, Ernst, Victor, Anteckningar efter prof. E. V. Nordlings föreläsningar i svensk civilrätt Allmänna delen H.T. 1877-V.T. 1879, Uppsala, 1882, s. 27. 93 Se Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 278. 94 Nordling, Anteckningar, s. 27 f. 95 Nordling, a.a., s. 27. 96 Kirchmann, DieWerthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 27 och Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 21 f. 97 Stahl, a.a., s. 21. „Ja selbst die Zertrennung des Volks in so vielerlei Stände macht die Vertauschung des […] Urtheils gegen das Volksurtheil bedenklich. Die Hauptbürgschaft für den, der gerrichtet wird, lag ehedem in der Standesgenossenschaft der Richter, da der Stände nur wenige, hauptsächlich nur zwei berechtigte waren. Jetzt sind deren weit mehr: Adel, Bürgerstand, Proletariat, Militair, Civil,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=