kapitel i •jura 23 för landets domstolar. Samtidigt blev målen allt mer komplexa, vilket medförde att de tog längre tid att utreda och avdöma. Vidare var det också enkelt att fördröja verkställandet av en dom genom att fortsätta rättegången i högre instans under åberopandet av någon juridisk teknikalitet. Den svenska processen led alltså av bristande snabbhet, likformighet och förutsägbarhet. Dessa brister gav praktiska följdverkningar i samhället, inte minst ifråga om den ekonomiska tryggheten inom näringslivet. Vad som i hög utsträckning kom att prägla den juridiska debatten under 1800-talet var alltså frågan om hur det ansträngda läget i domstolsväsendet bäst skulle avhjälpas. Carl Olof Delldéns artikel i Juridiskt Arkif utgjorde i detta avseende inget hugskott. Varken tidpunkten för dess tillkomst eller det materiella innehållet utgjorde någon tillfällighet. Delldéns inlägg i den juridiska debatten motsvarade i själva verket det svenska ekot efter ett kritiskt föredrag som den tyske juristen Julius von Kirchmann34 hade hållit ett år tidigare på den ansedda juridiska föreningen i Berlin.35 Föredraget hade rönt stor framgång36och det var, med Delldéns egna ord, ”med ej ringa talang författadt.”37 Kirchmanns föredrag hade titeln Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz als Wissenschaft.38 Som framgick av titeln utgjorde föredragets tema rättsvetenskapens värdelöshet i ett vetenskapsteoretiskt perspektiv, men Kirchden skriven i syftet att väcka opinion för ett reformerande av domstolsväsendet, hade Livijn försökt illustrera skillnaderna mellan anspråken på det förindustriella domstolsväsendet och de som det moderna samhället ställde. ”Till en början tilläts anläggandet af fabriker på landsbygden, sedermera äfven öppnandet af handelsbod derstädes. Bruket af vexlar har blifvit allmännare, och användas sådana jemväl af dem å landet bosatta. Konkurser, hvilka endast af några tiotal af år tillbaka förekommo, åtminstone på landet, ganska sparsamt, blifva allt talrikare, äfven bland den lägsta folkklassen […].” Se Livijn, Om reform af underrätterna i Sverige, Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 1866, s. 14 –55, s. 17. 34 Julius von Kirchmann (1802-1884) var en för sin tid välkänd tysk jurist. Vid tidpunkten för sitt föredrag på den juridiska föreningen i Berlin var Kirchmann anställd som åklagare. Se R. A. Bast, Die Philosophische Bibiliotek, Geschichte und Bibliographie einer philosophischen Textreihe seit 1868, Hamburg, 1991, s. 3, 4 och 6. 35 Peterson, Claes, Theorie und/oder Praxis. Zur Diskussion zwischen Julius Herrmann von Kirchmann und Friedrich Julius Stahl über die Werthlosigkeit der Rechtswissenschaft in Theorie und Praxis, i Rechtswissenschaft als juristische Doktrin. Ein rechtshistorisches Seminar in Stockholm 29. bis 30. Mai 2009(red. Claes Peterson), Stockholm, 2011, s. 212– 232, s. 214. 36 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 17. Se också R.A.Bast, Die PhilosophischeBibiliotek, s. 3, 4 och 6. samt Peterson Theorie und/oder Praxis, s. 221. 37 Delldén, Vederläggning, s. 569. 38 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=