kapitel iii •curia 189 uppställda regeln lät sig sällan eller aldrig tillämpas igen. Genom sin vilja att utgå från omständigheterna i det enskilda fallet skulle lekmannen oftare än juristen finna en anledning att i ett senare fall anpassa den uppställda regeln, eller att helt frångå den. Ett rättsläge med vaga rättsregler eller regler som ständigt ändrades måste likställas med ett rättsläge där reglering helt saknades: Med andra ord riskerade lekmannadomarens individualiserande metod att leda till ett dömande utan på förhand gällande rättsliga regler, d.v.s. till rena rättviseavgöranden. Varje fall skulle i någon mån komma att prövas i ett vakuum, där parternas eller domarens egen rättsuppfattning kunde få avgörande betydelse. Under sådana omständigheter fanns det ingen ambition att åstadkomma någon likformighet.828 Den individualiserande metoden kunde därför verka främjande på den materiella rättvisan och den naturliga rättens genomslag, men den kunde inte användas för att uppnå likformighet och förutsägbarhet, d.v.s. det andra ideal som rättstillämpningen måste leva upp till.829 På grund av sin metodologiska tendens att betona det särskilda på det allmännas bekostnad, riskerade lekmannen vidare alltid att överskrida gränsen för en juridiskt godtagbar argumentation. Lekmannen skulle därmed i praktiken sätta sig över den gällande rätten. Särskilt tydlig blev risken för missbruk av det rättsliga utrymmet när lagstiftaren laborerade med generella rekvisit, som möjliggjorde vidsträckta tolkningar. I sådana situationer utgjorde den juridiska metoden domarens främsta verktyg för att bevara likformigheten och förutsägbarheten i rättstillämpningen. Lagstiftningstekniken innebar nämligen inte att den juridiska tolkningen fick leda juristen till rent rättspolitiska ställningstaganden. Även i enklare fall av rättstillämpning utgjorde dock 827 Kallenberg, Svensk civilprocessrätt, bd. 1, s. 146. Jfr Kirchmann, DieWerthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 7: ”[…] [Das Recht] ist nur ein Wissen des Rechts im dem einzelnen Falle […].” 828 Jfr Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 11 f. och 20. 829 Engströmer, Om lekmän, s. 442 och 444. Jfr Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 19 f. ”Lekmannen står fri inför det konkreta fallet, han är såmycket säkrare obunden av regler och principer, som han merendels är så tämligen okunnig om deras existens och närmare innehåll. Han är böjd att fullt ut individualisera, att låta allt det komma till sin fulla rätt, somman gemenligen sammanfatta under benämningen billighet.”827
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=