jura novit curia 182 ningen göres så uttömmande och allmängiltig att minsta möjliga utrymme behöfver lemnas för handelsbrukens tillämpning i saknad af allmän lag.”785 Tvärtemot riksdagsförslaget menade utredningen att lagstiftaren istället borde öka sina ansträngningar att modernisera näringsrätten och civilrätten och göra den mer enhetlig. Detta skulle leda till att behovet av självreglering skulle minska. Lagstiftarens vilja att skapa ökade förutsättningar för ett likformigt dömande genom lagregler fick inte hindras av en domstolsorganisation som var anpassad för självreglering.786 Frågan om inrättandet av handelsdomstolar kom också att utredas av Förstärkta Lagberedningen. Dess ledamöter hänvisade inledningsvis i sitt betänkande till köpmansskråets egna uppfattning i frågan och noterade att många köpmän gärna skulle se inrättandet av specialdomstolar som baserade sina domar på handelsbruk och sedvanerätt. Den främsta vinsten med en reform trodde utredarna skulle ligga i att processtiderna skulle bli kortare och rättegångarna därmed billigare.787 Ett problem som framhölls av köpmännen var att juristdomarna saknade praktisk erfarenhet av de frågor som ofta präglade kommersiella tvister. Följden av detta blev en mycket olikartad praxis från de allmänna domstolarna.788 Denna brist skulle kunna avhjälpas genomett större lekmannainflytande i dömandet.789 Omnya specialdomstolar inrättades borde dessa vara sammansatta antingen av en juristdomare och en nämnd, bestående av lekmän i branschen, eller av enbart representanter för näringslivet.790 Bisittarnas uppdrag borde vidare betraktas som ett förtroendeuppdrag och därför inte vara avlönat.791 Förstärkta Lagberedningen menade dock att vare sig köpmansskrået eller riksdagen i sin skrivelse hade argumenten med sig. Skyndsamhet i rättstillämpningen var, i likhet med vad Nya Lagberedningen hade anfört, inte endast ett mål i handelstvister. Behovet gjorde sig tvärtom gällande i hela rättsväsendet. Därför borde ett samlat grepp tas i frågan.792 Inrättandet av nya specialdomstolar utgjorde således inget alternativ. Utredarna delade heller inte köpmännens uppfattning att domstolarna saknade kun785 Nya Lagberedningen, del 1, s. 43. 786 A. betänkande, ibid. 787 Förstärkta Lagberedningen, s. 22. 788 A. betänkande, s. 22. 789 A. betänkande, s. 23. 790 A. betänkande, s. 25 f. 791 A. betänkande, s. 27. 792 A. betänkande, s. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=