RB 71 vol2

konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 796 vårdtiderna kunde vara långa. Samma skäl gällde även den som hade lagts in med stöd av ett sikringsbeslut, och en möjlighet till upprepad domstolsprövning skulle ”samsvare med de synspunkter som er lagt til grunn ved fortolkningen av”438 EKMR. I fallet Winterwerp mot Nederländerna hade Europadomstolen diskuterat inte bara rätten till domstolsprövning som sådan, utan en sidofråga hade varit omrätten borde gälla ”at reasonable intervals”.439 Detta innebar att norsk rätt borde tolkas så att domstolsprövning av de som var inlagda med stöd av sikringsbeslut kunde ske med rimliga mellanrum enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Målet återförvisades till underinstansen, som inte hade tagit upp målet till sakprövning. Vad Høyesterett här gjorde var att ta två steg till i förhållande till de tidigare rättsfallen. Høyesterett avvek inte från sin år 1961 inledda prövning av lag mot internationella allmänna rättsprinciper utan fördjupade den, och domstolen blev mer tydlig med hur bedömningen skulle göras. För det första lät domstolen för första gångenEKMRsätta en gräns för lagstiftningen, utan att gå omvägen om 112 § grundlagen, som sade att dess anda och principer var oföränderliga.440 Den bestämmelsen hade som ”stadium på vejen”441 till direkt tillämpning av internationella rättsprinciper, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter, använts för att föra upp dem på grundlagsnivå (jfr tandläkarmålenRt. 1961 s. 1350 och 1966 s. 476). Denna rättsutveckling avslutades nu i Rt. 1984 s. 1175, när EKMRkunde stå på egna ben i rättstilllämpningen,442 och därmed bekräftades Carsten Smiths uttalande från år 1964 om att EKMRskulle gå före norsk lag i praxis,443 i vart fall genom konventionskonform tolkning.444 För det andraanvändes Europadomstolens praxis för tolkningen avEKMR. Rätten till prövning med rimliga mellanrum var en skapelse i praxis, stödd på EKMR. Konventionens art. 5 föreskrev i sig själv bara en rätt till domstolsprövning av själva frihetsberövandet. Denna rätt kunde i norsk rätt tillgodoses genom att möjligheten till domstolsprövning i lagen om psykiatrisk tvångsvård gavs ett vidare tillämpningsområde än som varit avsett. En följd437 Rt. 1984 s. 1175 på s. 1180, Aall 1989 s. 631. 438 Rt. 1984 s. 1175 på s. 1181. 439 Se härtill Europadomstolens dom den 24.10.1979 i mål 6301/73 Winterwerp mot Nederländerna, jfr Rt. 1984 s. 1175 på s. 1182. 440 E. Smith 1993 s. 194, 212-216, 234-235, 258-260, 268-269, 316-319. 441 E. Smith 1993 s. 214. 442 Aall 1989 s. 635 och 637, E. Smith 1990 s. 106 och E. Smith 1993 s. 214. 443 C. Smith 1962 s. 371-373, jfr Aall 1989 s. 638. 444 Dolva 1990 s. 130-131, NOU1993:18 s. 68.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=