kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 795 skulle den kunna anses kränka människovärdet på ett sådant sätt att den stred mot oskrivna normer av grundlagskaraktär. De aktuella bestämmelserna byggde inte på någon bristande respekt för människolivet. Den byggde på en avvägning mellan respekten för det ofödda livet och andra väsentliga och skyddsvärda hänsyn. En sådan avvägning reste etiska problem. Det var inte domstolarnas uppgift att avgöra om lagstiftaren hade valt den bästa lösningen på det etiska dilemmat. Denna avvägning var lagstiftarens uppgift och ansvar. Domstolarna borde därför respektera den lösning lagstiftaren hade valt. Knudsen kunde därmed inte anses ha haft fog för sitt motstånd mot lagen. Det var inte aktuellt att Knudsen skulle avsluta sin aktion, och han måste anses hamisskött sina ämbetsåligganden på ett sådant sätt att han skulle avskedas. Høyesterett klargjorde nu tydligare än tidigare att domstolen kunde åsidosätta en lag som stred mot ”alminnelige rettsprinsipper av grunnlovskarakter”. Domstolen gick också in på den avvägning lagstiftaren hade gjort och fann att avvägningen hade gjorts mellan väsentliga och skyddsvärda intressen. Att Høyesterett avslutningsvis uttalade sig på så sätt att domstolen respekterade den lösning lagstiftaren hade valt bör därför inte uppfattas som ett så generellt ställningstagande som det kan se ut som: respekten för lagstiftarens avvägning förutsatte att avvägningen hade gjorts mellan väsentliga och skyddsvärda intressen och att lösningen var en av olika tänkbara avvägningar mellan dessa intressen. Uttalandet bör också, som advokaten Jens Edvin Andreassen anförde, inte uppfattas som att det avser lagprövningsrätten i vid mening utan bara situationen då en lag skall prövas mot allmänna, oskrivna rättsprinciper.436 En person hade dömts till ’sikring’och var inlagd på psykiatriskt sjukhus med stöd av strafflagen. Personen krävde rättslig prövning av tvångsvården och åberopade en lag ompsykiatrisk tvångsvård. Frågan var i Rt. 1984 s. 1175 om ett vårdbeslut inom ramen för ’sikring’ kunde underkastas rättslig prövning enligt reglerna för prövning av annan psykiatrisk tvångsvård. Förstevoterande utgick från att norsk rätt ”så vidt mulig må forutsettes å være i samsvar med traktater som Norge er bundet av”,437 i fallet EKMR. Reglerna för prövning av annan psykiatrisk tvångsvård möjliggjorde upprepad domstolsprövning under vårdtiden, vilket var betydelsefullt eftersom 436 Andreassen 1984 s. 186-187. EKMR-konform tolkning av norsk rätt med stöd i Europadomstolens praxis
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=