kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 789 dana hänsyn mot varandra medan domstolarnas sak var att åsidosätta sådana avvägningar bara om högre rättsregler eller -principer påkallade det. I föregående kapitel har diskuterats hur det internationella skyddet för mänskliga rättigheter började uppmärksammas under 1960-talet. Intresset fortsatte att öka under 1970-talet och frågan togs upp bland annat på det nordiska juristmötet år 1978. På det nordiska juristmötet konstaterade referenten Torkel Opsahl i slutet av sitt anförande att det inte bara var fråga om enskildas rätt mot staten utan också om enskildas rätt mot andra enskilda.409 Gustaf Petrén tog upp denna tråd och konstaterade att avvägningen mellan enskildas rättigheter var svår att göra, men att den enskildas behov av skydd mot starka korporationer med monopolliknande ställning kunde jämställas med behovet av skydd mot staten. Om staten hade överlämnat makt till sådana korporationer – exempelvis inom arbetsrätten – hade staten ett moraliskt ansvar för vad korporationerna gjorde i sin maktutövning.410 Petrén nämnde också att EKMRinte kunde åberopas direkt i svensk domstol: ”Både Högsta Domstolen och Regeringsrätten har avvisat enskilda parters yrkande härom.”411 Avvisat är inte rätt ordval, men det stämmer att domstolarna i NJA1973 s. 423 (retroaktiv lokförarlön) ochRÅ1974 ref. 61 (filmaffisch på skola) krävde transformation för direkt tillämpning.412 Carsten Smith uttalade att mänskliga rättigheter som hade internationellt skydd (underförstått utan att de inkorporerats i norsk rätt) borde tillämpas i Norge, även om det skulle innebära att en norsk lag måste åsidosättas. Hans prognos var att Høyesterett skulle döma på det sättet.413 Expeditionschefen Stein Rognlien kontrade med att det lika gärna kunde sägas råda en dualistisk princip som en monistisk princip med förbehåll om ’trinnhøyde’. Skälet till detta var att folkrättsligt bindande traktater och sedvanor faktiskt 409 Förhandlingarna vid den 28 nordiska juristmötet i København 1978, Köpenhamn 1978, s. 342. 410 Förhandlingarna … 1978, s. 352-353. 411 Förhandlingarna … 1978, s. 352. 412 Jfr också NJA1978 s. 125 där det hade konstaterats att det inte gick att föra en talan mot staten om skadestånd på den grunden att regering eller riksdag försummat att bringa den interna svenska rätten i överensstämmelse med Sveriges folkrättsliga åtaganden. 413 Förhandlingarna … 1978, s. 356. 4. Internationellt skyddade mänskliga rättigheter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=