konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 788 Max Sørensen konstaterade att danska domstolar kunde pröva lagars grundlagsenlighet men hade givit den lagstiftande makten ett stort tolkningsutrymme. Normprövningsmarginalen var generellt bred, och i fråga om vissa begrepp, som ’almenvellet’ i expropriationsbestämmelsen, prövade bara domstolarna om det var detta och inte något annat som låg till grund för lagstiftning och beslut. Så långt känns rättsläget igen från 1920-talet och framåt, och Sørensen menade att den latenta kontrollen ändå hade bidragit till att stärka respekten för grundlagen. Peter Germer försökte vidareutveckla teorin och, med amerikansk inspiration, differentiera normprövningsmarginalerna. Yttrandefriheten och andra rättigheter som skyddade demokratin borde ha en smalare normprövningsmarginal än sådana rättigheter, som de ekonomiska, där lagstiftaren borde ha ett större avvägningsutrymme. Man kan konstatera att domstolarna gick längre i sin granskning när det gällde frågor om ’hjemmel’, den negativa sidan av det konstitutionellt kritiska dömandet, än när det gällde att ge positiva grundlagsprinciper genomslag. I UfR1977 s. 872 (skriftutdelning utanför kasern) förenades de båda. Det var en landsrättsdom, och Højesteret intog inte samma kritiska attityd i UfR1976 s. 184 (kontroll av privatradioanläggning). När det gällde ekonomiska rättigheter gav i UfR1972 s. 189 (privat skog?) och 1972 s. 192 (privat strand?) landsrätten lagstiftaren ett tolkningsföreträde, liksom Højesteret gjorde i UfR1972 s. 603 (grävning efter moler II). I UfR1980 s. 955 (Greendane) granskade landsrätten kritiskt de av staten uppgivna skälen för en monopolisering och fann situationen jämställbar med expropriation, en bedömning staten fann sig i. Avgöranden från Højesteret vid samma tid – exempelvis UfR1981 s. 394 (mjölkhandelsensamrätt) ochUfR1987 s. 1 (läkararvoden) – påvisar inte samma kritiska attityd, varför det är svårt att dra säkra slutsatser. Intressant att notera är att olika intressen som kommit till korta den politiska vägen ställde krav på domstolsprövning. Det gäller prövningen av Danmarks EG-anslutning och av Christianiabornas rättigheter. I det första fallet var Højesteret ännu inte beredd att tillmötesgå behovet men skulle bli det senare. I det andra fallet påpekade Højesteret den innebörden av maktdelningen att mänskliga och sociala hänsyn inte kunde ligga till grund för åsidosättande av lag; underförstått var det lagstiftarens sak att avväga såSammanfattande slutsatser: Återhållsamhet men anspråk på kreativitet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=