konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 124 De flesta verksamma domares skriftliga försäkringar har numera scannats och lagts på Domstolsadministrasjonens hemsida, där de kan granskas av envar.127 Från 1790-talet till ikraftträdandet av 1849 års grundlag gällde i DanmarkNorge allmänt att klagomål på ämbetsmäns myndighetsåtgärder riktades till kungen, som antingen själv avgjorde saken eller hänvisade den till en kommissionsdomstol, vars avgörande kunde föras till Højesteret. Detta kallar Eivind Smithmiddelbar prøvingsrett overfor den utøvende makt i motsättning till umiddelbar sådan, som innebar en direkt rätt till domstolsprövning. Den medelbara prövningsrätten gjorde sig gällande i Norge från år 1815, i alla fall när det var den högsta utövande maktens – kungens – resolutioner som skulle prövas. Uppfattningen trängde fort igenom, att kungen hade en plikt att hänvisa mål där kronan var part till domstolarna. Runt år 1830 gavs den formella medelbara prövningsrätten upp och den omedelbara prövningsrätten erkändes.128 Stang gjorde apropå stadgandet i 96 § om att ingen skall straffas utan dom en tydlig distinktion mellan å ena sidan myndighetsfunktioner, myndigheters inkvisitoriska förfarande och myndighetsbeslut och å andra sidan domarfunktioner, process och dom.129 När det gällde satsen att ingen skall dömas utan lag tolkade han det som att det avsåg brottmål.130 Aschehoug undersökte år 1885 frågan grundligt och med komparativa utgångspunkter. Han fann att det i den romerska rätten funnits en regel om att man kunde få suveränens åtgärder prövade av domstol men att denna rätt efterhand urholkats och försvunnit i England, Tyskland och Frankrike. Med rättsstatstänkandets inträde hade dock rätten till domstolsprövning mer och mer erkänts, och frågan var om prövningen skulle ske av allmänna domstolar eller förvaltningsdomstolar.131 127 Se http://www.domstol.no/Domstoladministrasjonenno/Offentlighet-og-innsyn/Dommerforsikringer1 / dommerforsikringer/ (14.3.2013). 128 Hiorthøy 1967 s. 159-179, E. Smith 1993 s. 63-64. Se också Aschehoug 1885:2 s. 421-424. 129 Stang 1833 s. 532-534. 130 Stang 1833 s. 538-539. 131 Torkel Halvorsen Aschehoug, Norges nuværende statsforfatning, 2 afd., 3 bd, 1 uppl., Christiania 1885 (cit. 1885:1), s. 301-348. ”at jeg samvittighetsfullt vil oppfylle mine plikter som dommer – at jeg vil handle og dømme slik som jeg etter loven og for min samvittighet kan forsvare, og ikke av noen grunn vike fra rett og rettferdighet.”126 Rätt till domstolsprövning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=