kapitel 2. öppenhet för möjligheter 125 I det Adler-Falsenska grundlagsförslaget fanns maktdelningsläran uttalad i 68 §. I 148 § fanns en formulering från 1791 års franska författning: Bestämmelsen innehöll slutligen en hänvisning till 32 §, som sade att ingen av de tre makterna fick ”anmasse sig” några rättigheter tillhörande de andra makterna. ”Lovene, ikke Menneskene, skulle regjere”.133 Det förhållande att bestämmelsen inte intogs i grundlagen har enligt Slagstad resulterat i tre konkurrerande teorier: att det återspeglar grundlagsfädernas tänkesätt och därmed ingår i förarbetena, att det förhållandet att förslaget föll beredde vägen för prövningsrätten, eller att grundlagsfäderna var osäkra eller inte ansåg frågan så viktig att den behövde regleras.134 Intressant att notera i en nordisk kontext är att frågan överhuvudtaget diskuterades, och att naturrättsliga utgångspunkter var viktiga.135 Det har hävdats att lagprövningen var en främmande tanke på Eidsvoll,136 men detta hindrar inte att avsaknaden av förbud öppnade en möjlighet som snart kom att utnyttjas. Vad som däremot togs in i 94 § grundlagen var en bestämmelse om att grundlagen gäller före äldre lagstiftning. Detta säger dock inget om grundlagens förhållande till ny lagstiftning, somkunde förutsättas vara grundlagsenlig. En konsekvens av detta var emellertid att Høyesterett blev självständig i förhållande till lagstiftaren, eftersom den gamla lagen var ofullständig och den nya lagen allmänna lagen inte blev färdigställd.137 132 Riksforsamlingens Forhandlinger (1814), 3die Del, s. 40. Jfr också det Sverdrup-Berghska utkastet 48-49 §§, s. 213. Jfr 1791 års franska konstitution, Tit. III, kap. V, art. 3. (www.modern-constitutions.de): ”Les tribunaux ne peuvent, ni s’immiscer dans l’exercice du pouvoir législatif, ou suspendre l’exécution des lois, ni entreprendre sur les fonctions administratives, ou citer devant eux les administrateurs pour raison de leurs fonctions.” Se härtill Kongeriket Norges to og syttiende ordentlige Stortings forhandlinger, 1923, Femte del, Dokument nr 13: Betenkning angående grunnlovens §§ 97 og 195 og om domstolenes myndighed til å prøve loves indre gyldighed, av Mikael H. Lie (cit. Stort. bet. 1923 V13 Lie) s. 44, Hiorthøy 1967 s. 118, Slagstad 1990 s. 161 eller 2001 s. 260. 133 Riksforsamlingens Forhandlinger (1814), 3die del, s. 14. 134 Slagstad 1990 s. 161 eller 2001 s. 260. 135 Holmøyvik 2007 s. 724-740. Diskussionerna på Riksforsamlingen 1814 finns inte protokollerade, jfr Riksforsamlingens Forhandlinger (1814), 1ste Del, s. V. 136 Hiorthøy 1967 s. 117-118 och Eckhoff 1975:2 s. 184. 137 Se Langeland 2005 s. 316 och Holmøyvik 2007 s. 727-728. Förbud mot lagprövning? Falsen ”Dommerne kunne ikke hverken opholde eller forhindre Exsecutionen af nogen hvilkensomhelst lov; de kunne ikke fordre nogen exsecutiv Retsbetjent for deres Domstol.”132
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=