”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 145 ten var främst föranledd av att Johan Gyllenstierna och hans bror ville ha bort honom från kommerskollegium. Kurck hade tillsammans med Klas Rålamb vid riksdagen två år tidigare hos kungen framfört anklagelser mot De la Gardie beträffande rikskanslerns förvaltning av statens finanser samt högförräderi, och detta ledde till att rikskanslern förlorat sin dominerande ställning i riksrådet. Med anledning av detta satte De la Gardie 1677 igång en ärekränkningsprocess mot Kurck och Rålamb i Svea hovrätt. Rättegången rann emellertid ut i sanden.439 Kurck tog bland annat tag i frågan om organisationen av advokatsväsendet. Han ivrade för en bättre turordning i målens handläggning, men hans tid som president blev inte särskilt långvarig. När Magnus De la Gardies politiska inflytande slutligen var till ända fick han 1680 överta drotsämbetet som en slags reträttpost. De la Gardie var gift med Karl XI:s faster, och hon hade fått kungens löfte om att De la Gardie skulle få efterträda Per Brahe på posten som riksdrots när detta blev aktuellt. För Kurck kom beslutet som en överraskning, och han framförde sitt missnöje med utnämningen till kungen. Om De la Gardie utnämndes till riksdrots, underströk Kurck att han, på flera olika grunder, inte kunde sitta kvar som president i Svea hovrätt. Karl XI hade dock inte för avsikt att ändra sitt beslut. Kurck begärde då, och fick, avsked från presidentposten, något som han var djupt bitter över. Kurck var en utpräglad aristokrat, vilket stämde dåligt överens med uppbyggnaden av Karl XI:s envälde. Kurck ansåg bland annat att rådet hade en särskild statsrättslig ställning sommedlare mellan kungen och de fyra stånden. Detta ogillades av Karl XI och Kurck hamnade i onåd. Hans fall hade alltså ett nära samband med enväldets upprättande och de nya politiska ideologiernas intåg.440 Kurcks efterträdare på presidentposten blev alltså rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Han hade, som sagts ovan, blivit av med sin politiska maktposition vid 1675 års riksdag, då han hamnade i onåd hos kungen. Formellt behöll De la Gardie sin ställning som rikskansler fram till 1680. Men Karl XI ville få bort honom från de utrikespolitiska frågorna, och löste detta genom att ”upphöja” De la Gardie till hovrättspresident i maj 1680 (efter det att Kurck avskedats) och till drots (efter det att Per Brahe avlidit) i september samma år. För första gången sedan åtskillnaden 439 Jägerskiöld, Stig 1975-77 s. 704; Wittrock, Georg 1931 s. 657. Se även Varenius, Otto 1897. 440 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 138ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=