justitia et prudentia, kapitel 3 146 på 1660-talet sammanföll alltså drotsämbetet med presidentskapet i Svea hovrätt. De la Gardie, som drabbats hårt av både räfst och reduktion, erhöll tjänstledighet från alla sina ämbeten utom riksdrotsämbetet och uppdraget som kansler för Uppsala universitet 1682. Efter hans död 1686 lämnades drotsämbetet obesatt intill det att det för en kort tid återupplivades i slutet av 1700-talet.441 Magnus Gabriel De la Gardie efterträddes av sin son Gustav Adolf, som redan innan tillsättningen var en av landets mäktigaste män (hans far var rikskansler, hans mor syster till Karl XGustav och faster till Karl XI) och riksråd sedan 1673. Hans förhållande till sin kusin Karl XI var bitvis spänt på grund av fadern och dennes politiska öde. Gustav Adolf fick problem med fortsatta befordringar efter det att fadern blivit av med sin maktposition vid 1675 års riksdag. Gustav Adolf var en väl meriterad jurist och ämbetsman. Han hade studerat utomlands under några år på 1670-talet, och i hans bibliotek fanns en betydande del europeisk rättsvetenskaplig litteratur. Han blev lagman över Västergötland i februari 1681, och hovrättsråd samt vice president i Svea hovrätt i oktober samma år under sin fars tid som president. I april 1682 utnämndes han till president efter det att Magnus Gabriel erhållit tjänstledighet från ämbetet. Magnus Gabriel hade då under en tid verkat för att presidentposten skulle överföras till sonen, vilket Karl XI till slut gav sitt samtycke till.442 Gustav Adolf fick stanna kvar i rådet efter ombildningen 1682, men han hade inget politiskt inflytande. Med tiden blev förhållandet med Karl XI bättre, särskilt från 1688 och framåt. Han deltog i flera lagstiftningsarbeten under 1680- och 90-talen, och fick flera viktiga uppdrag vid sidan om presidentposten. År 1692 utsågs han till president i pommerska reduktionskommissionen. Han ville begära avsked från den posten på grund av skröplig hälsa, något som Karl XI till en början vägrade gå med på. Först efter ett slaganfall fick Gustav Adolf återvända hem hösten 1694, och han avled i mars året därpå.443 Inte alltför sällan blev alltså tillsättandet av presidentposten under andra hälften av 1600-talet föremål för intriger och politiska maktspel. Dessutom fick ersättare ofta kallas in då den sittande presidenten på grund av jäv eller andra orsaker, inte kunde döma i vissa mål. Dessa ersättare hämtades ofta 441 Wittrock, Georg 1975-77 s. 657ff. 442 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 144. 443 Almquist, Jan Eric 1975-77 s. 717f; Jägerskiöld, Stig 1964 s. 144ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=