justitia et prudentia, kapitel 3 144 motarbetade Brahe en allmän lagrevision, vilken han fruktade skulle drabba adelns privilegier. Han menade dessutom att omfattande lagändringar skulle rubba lagens auktoritet. Enskilda reformer var emellertid i sin ordning. Efter Karl XI:s trontillträde höll Brahe en låg profil. Han erhöll tjänstefrihet 1680 och dog i september samma år.435 Brahes efterträdare på presidentposten efter det att drotsämbetet och presidentskapet i Svea hovrätt skilts åt, blev hans svåger Seved Bååt som tillträdde i november 1661. Han hade vid sitt tillträde varit verksam som riks- och hovrättsråd i många år. Bååt hade även varit tillförordnad president i bergskollegium 1652, president i kommerskollegium 1660 samt ordförande i den kommitté som utarbetade 1667 års sjölag. Han tog avsked från hovrätten 1668 för att senare samma år istället bli riksskattmästare och president i kammarkollegiet samt Karl XI:s förmyndare.436 Ny president blev istället den tidigare vice presidenten Johan Nilsson Gyllenstierna, riksråd sedan 1654. Gyllenstierna hade utnämnts till president i tribunalet i Wismar 1662 och därefter till president i Dorpats hovrätt i mars 1664. I juni 1668 blev han president i Svea hovrätt, och utnämndes även till rikskansliråd i oktober samma år. Gyllenstiernas hälsa var emellertid inte den bästa, han var sjuklig och blev tvungen att avsäga sig sina uppdrag våren 1673. Han tog skriftligt avsked från hovrätten i april samma år. Några år senare utnämndes han istället till ordförande i den deputation, som tillsatts av ständerna på riksdagen i Uppsala 1675 för att överse och förbättra lagen.437 Gyllenstierna efterträddes av Bengt Horn som president sommaren 1674, ”ett uppdrag för vilket han allmänt ansågs sakna kvalifikationer”.438 Det var allmänt känt att det varMagnus Gabriel De la Gardie som låg bakom utnämningen. Horn hade ställt sig bakom rikskanslern vid de tillfällen då han närvarat i riksrådets överläggningar, och De la Gardie räknade därför med Horns lojalitet även i fortsättningen. Horn satt emellertid bara tre år som president, och valet av hans efterträdare 1677 markerade att rikskanslerns politiska inflytande började gå mot sitt slut. Till ny president valdes en av De la Gardies främsta motståndare i riksrådet, Knut Jönsson Kurck, systerson till Axel Oxenstierna. Placeringen av Kurck vid hovrät435 Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 4. 436 Tunberg, Sven 1927 s. 50ff. 437 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 133ff. 438 Grauers, Sven 1971-73 s. 374f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=