LXXVII ha skrivits, som återge ingressen. Avståndet blir omkring åttio år och ger en förfalskare större möjligheter. Man kan då icke utesluta, att uppgifterna i ingressen äro en frihandskonstruktion av någon person med historiska kunskaper, som ville ge större auktoritet åt de regler, som i hs C —den äldsta handskrift som överhuvud har bestämmelserna — återges utan ingress. Om ingressen till E 27 skulle vara en frihandskonstruktion saknar dess uppgifter självfallet betydelse för bestämmande av tiden för tillkomsten av MESt.*’^ Och även om ingressen ger riktiga uppgifter om stadgans tillkomst, är det icke sagt att arbetet på lagen var avslutat inom kommissionen den 2 5 november 13 57. Det kan mycket väl ha förhållit sig så att kommissionen ansett det olämpligt att införa stadgans bestämmelser i lagverket. Det kan också hända att kommissionen av hänsyn till annat arbete uppsköt spörsmålet om att införa stadgans regler i lagen och att därefter arbetet inom kommissionen slutade innan frågan om stadgan tagits upp. Det är även möjligt att kommissionen uppdrog åt någon av sina medlemmar eller någon skrivare att utarbeta förslag till en flock, som skulle innehålla stadgans regler i överarbetat skick. Kg 26 kan vara ett dylikt förslag,'’'* som kommissionen underkänt eller aldrig hann ta upp till behandling men som sedermera någon skrivare införde i lagtexten då en ny handskrift skrevs ut. I varje fall är det tydligt att Kg 26 går bättre in i stadslagens text än E 27: man har tagit bort hotet om konungens hämnd och vrede mot den, som skyddar deltagare i upploppet, och man har genom en bestämmelse om rätt för fogden och rådet att av nåd bestämma ett lägre straff än lagtexten föreskrev undvikit att alltför hårt binda sig vid stadgans drakoniska regler. För de växlande uppgifterna om när stadgan skulle kommit till se SGL 11 s. 319 not 50. Att man bör iakttaga försiktighet med uppgifter, som förekomma i handskrifter utan att på något sätt vara bestyrkta, framgår tydligt av de förfalskningar, vilka skedde under 1 500-talet med Erik Magnussons stadga som grundval. Se därom bil. 2, i det följande s. XCII f. I PRF 1 s. 4 5 ifrågasättes, huruvida det överhuvud taget funnits något i vedertagen form utfärdat brev, som innefattat stadgan. Schlyter uttalar SGL 11 s. LXVIII not 1, att Kg 26 tydligen är »en på grund av nämnda stadga (Erik Magnussons stadga) författad ny flock». Denna tolkning av Kg 26:s bestämmelse om nåd står i överensstämmelse med den allmänna uppfattning, som under den senare medeltiden gjorde sig gällande i de svenska städerna beträffande nåd för brott. Några upplysande fakta om denna uppfattning meddelas i bilaga 3 i det följande s. XCIV ff. Där refereras även en dom av Arboga rådstugurätt, i vilken av nåd ett lägre straff än lagen stadgade utdömdes just för brott mot Kg 26. 68 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=