LXIII till 13 52 innebär att kommissionens arbete på lagen icke kan ha slutat före detta år.'^” I femte delen (185 8) av Svenskt Diplomatariumär brevet tryckt med årtalet 1342. I Sveriges Traktater (1883) trycktes det med årtalet 13 52, men bland de romerska siffror, med vilka årtalet är angivet, sköt verkets utgivare in ett X inom parentes framför L och angav såväl därigenom som genom en överskrift till brevet och den plats, han gav detta bland urkunderna, att han ansåg år 1342 som det rätta. I diplomatariets sjätte del (1919) trycktes brevet på nytt, denna gång från samma urkund som i Sveriges Traktater men med årtalet 13 52 utan någon ändring.'^^ Årtalet 1342 förklarades för felaktigt. Hur diplomatariets nuvarande ledning bedömer frågan framgår av följande uttalande från verkets redaktör, arkivarien Jan Liedgren; »Konung Magnus Erikssons privilegiebrev för Visby, daterat Varberg söndagen efter åttonde dagen efter Helga Lekamens dag, förekommer dels med årtalet 1342, dels med årtalet 1352. Originalet är förlorat. En vidimation på pergament, dat. (Visby) 1389 21/10, finnes i Rigsarkivet i Köpenhamn (sign. D 13, Gutland). Texten är på latin och årtalet är skrivet M°CCC°L secundo. En vidimation på pergament, dat. (Visby) 1436 30/7, finnes i den del av Staatsarchiv Stettin, som f.n. är inrymd i Landesarchiv Greifswald. Texten är lågtysk översättning och årtalet är skrivet dusent drehundert twe vndc vertich. En vidimation på pergament, dat. Visby 1449 2/1, fanns i Riksarkivet i Stockholm före slottsbranden 1697. Texten var på latin och årtalet var skrivet M CCC XLII. —Avskrifter av denna text finnas i Peringskiölds Monumenta Sviogothica I, sign. Fh 1, nr 20, i Kungl. Bibi.; avskrifter därefter finnas i Spegels Rudera Gothlandica (koncept i M 126, KB, renskrift i Växjö). Det synes ej finnas någon möjlighet att med hjälp av Magnus Erikssons itinerarium eller hans kungatitel eller på annat sätt avgöra om det är dateringen till 1342 eller till 1352, som är riktig. 1389 års vidimation kan vara riktig men det är också möjligt att vid vidimationen ett X uteglömts framför L, varigenombrevets årtal blivit 1352 i stället för 1342. 1436 och 1449 års vidimationer torde återgiva riktigt årtal för den urkund, som vidimerades på originalspråket eller i översättning; vidimationerna äro ju två och årtalet i den ena vidimationen är skrivet med bokstäver. Härav Brevet är utgivet pä Helga Lekamens dag, som 1342 inföll pä den 9, 13 52 pä den 17 juni. Se för vad nu sagts SD 5 s. 114 och 6 s. 362 samt ST 2 s. 5 5 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=