LX antaga stadslagen som sin lagbok. För detta talar att det var efter kungligt tillstånd som Ulvsby fick rätt att använda lagen och att det i varje fall från år 1400 är regel, att införandet av stadsrätt i ett samhälle endast skedde efter kungligt förordnande. Första gången Magnus Eriksson gav en stad rätt att använda stadslagen —troligen rörde det sig omStockholm—kan han sägas ha utgivit den. I denna betydelse användes ordet i vår framställning. Att den äldsta bevarade handskriften, hs B (Söderköpings lagbok), är skriven först år 1387 kan vara ett indicium på att införandet av lagen gått långsamt. Att emellertid hs N och O (den sistnämnda skriven år 1469) kalla lagen för Sivcrigcs stadzlagh kan tyda på att den vid mitten av 1400-talet gällde i flertalet städer. Som redan är nämnt torde Magnus Eriksson icke ha föreskrivit, vilken av de särskilda handskrifterna av stadslagsförslaget somskulle få karaktär av lag. Det är icke känt att han givit en sådan stadfästelse vid utfärdandet av landslagen, och konung Albrekt gjorde det icke, då han lät Ulvsby få rätt att begagna stadslagen. Såvitt man känner är det endast en gång —och detta först i början av 1400-talet —som konungen i samband med att han gav ett samhälle rätt att införa stadslagen föreskrev, vilken text det skulle använda.^® Genom att det vid utgivandet av stadslagen icke bestämts, vilken handskrift som skulle vara auktoritativ, genom att därefter handskrifter av MESt förfärdigades, somickevoro fullt lika med sina förlagor, och genom att dylika handskrifter kommo att tillämpas som lag, om de beställts eller förvärvats av en stad, kom under två och ett halvt århundrade efter utfärdandet av MESt den svenska stadsrätten att visa en brokig bild. Man hade icke en fullt enhetlig stadsrätt. Vad man hade var ett antal lagböcker, en för varje stad, som i stort sett voro likalydande men som i detaljer skiljde sig åt, oftast blott i form, men stundom även i sak.’** Det är först genom Gustav II Adolfs stadslagsedition 1618, som de svenska städerna fingo en i varje hänseende gemensam lagbok. Stadsprivilegier för Vadstena den 8 december 1400, PRF 1 s. 61. 1'* Konungen skulle alltsa ha handlat pä samma sätt som han gjort beträffande landslagen; se därom »Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning» s. XXXVIII. I brev den 3 augusti 13 34 (SD 6 s. 309) säger konungen själv att den nya lagen »gavs» (underförstått: av honom). 1* SGL 11 s. 3. 1® Den 19 augusti 1403, då Erik av Pommern gav borgarna ; uar kyöfisfiiJh \V’/;A«rg stadsrätt efter som stadsboken i Uppsala utvisade, PRF 1 s. 62. 1*' Se i det följande bilaga 1 s. LXXXVIII ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=