XLII har den ursprungligen saknat flocken B 23; att denna efteråt har tillagts på ledig plats av en senare skrivare saknar i detta sammanhang betydelse. Detta är ett mycket viktigt kännemärke, som ställer hs B 127 a vid sidan av den gamla handskriften hs D. I flock E 19 har B 127 a endast de båda första raderna: Nii kan bonde radha hustru sinne ohardbelika, sua at hon faar dödh aff mote hans vilia. Därefter har återstoden av sidan, ungefär 7 rader, lämnats tom, för inskrivning av ny text. Hs B 127 a överensstämmer på denna punkt med hs BDRoch hs B 82 (jfr Schlyter s. 307 not 7), säkerligen överallt ett arv från en ursprunglig text. Tillägget »Om dråp i försåt» saknas även här, såsom förut är nämnt. I Ä 11, första meningen, har hs B 127 a samma lydelse somhs Aoch hs B (eptir kirkiona rät), vilket är av stor betydelse för frågan, vad som här har varit ursprunglig text.^‘ Allt som allt representerar hs B 127 a en gammal textform, som på viktiga punkter står hs D nära.^'' Till samma textgrupp ansluter sig också Edinburgh-handskriften av MESt: hs 159 i Edinburgh University Library (tidigare signerad: D b V 14).^“ Den består av 106 pergamentsblad i 4:o. Den inledes (fol. 1—5) med ett kalendarium, som tydligt hänvisar till Linköpings stift: 28 maj Translatio S. Birgitte 10 juli Translatio Kanuti regis 23 juli Birgitta 26 juli Anna, mater Marie virginis 4 aug. Festum reliquiarum 6 aug. Transfiguratio Domini 6 okt. Translatio Eskilli martiris 7 okt. Birgitta 14 okt. Oetava Birgitte. — Kalixtus (Sista bladet, för nov.- dec., saknas). Första meningen av Ä 11 pr har i hs B 127 a följande lydelse: Dela iiokrc i m arf ok känna hadhc sik ntz rätto ägba ärfiia, tba är tbz badbc rät ok la^b at tben som openbarare skyldskap äpter kirkionna rät til bafuer, ban skal arf taka. — Alla andra handskrifter i gruppen hs DELMNO ha här en ändring (se Schlyter s. 8 8 noterna 10—13). Omhs B 127 a se N. Beckman, En nyfunnen handskrift av Stadslagen (i: Göteborgs Flögskolas årsskrift Bd 39, 1933, s. 71 f.) ; notis i Svenska Dagbladet 17 2 1929. —I Tj 9 har hs B 127 a formen miärdbrum (dat. pL), i likhet med hs Q och hs S (märdrom)', detta är enligt B.Fiesselman (Från Marathon till Långheden, 193 5, s. 83 f.) en uppländsk form, som möjligen indicerar, att skrivaren har varit upplänning eller åtminstone uppsvensk. Övriga handskrifter: märdbum hs A, märdbom hs D, miertbum o. likn. hs BCK — ELMNOPR (MEL Tj 2 8 miärprum hs A). Fiandskriften, som i korthet är omtalad av Schlyter i »Magnus Erikssons Stadslag»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=