XL Före Landslagen går ett kalendarium (foL 11—16) jämte en påsktavla (fol. 17 r). Där finns Birgitta den 7 okt. och Eskil den 6 okt., translationsdagen (däremot icke i juni). Vidare Urban den 2 5 maj och Botolf den 17 juni, Tiburcius den 14 april och Calixtus den 14 okt. Kalendariet innehåller senare inskrivna historiska notiser av stort intresse (utg. i »Scriptores Rerum Suecicarum» 1: 1, 1818, s. 233 f.). Handskriften innehåller en mängd anteckningar, mestadels från 1400-talet och delvis av Arvid Trolle själv. Bl.a. en avskrift av Birgittas brev till sin son Birger (tryckt i H. Birgittas Uppenbarelser, bd 5, 1883—84, s. 140).^^ Hs O {=J 79 i Linköpings Stiftsbibliotek) innehåller MESt och MEL i denna ordningsföljd, vilket är naturligt med hänsyn till att handskriften (och dess förlaga) var avsedd för bruket i en stad. De båda lagarna äro skrivna av samma hand, med undantag av de allra sista kapitlen i MEL, där en annan hand har tagit vid. Om handskriftens tillkomst finnsen anteckning, återgivenovans. XVI. Tiden var 1469, och platsen var Nyköping. I början finns ett kalendarium (utg. av N. Beckman i »Linköpings Biblioteks Handlingar», Ny serie 3, 1922, s. 5 2 f.), skrivet med samma hand som lagarna. Det stämmer rätt väl med lokaliseringen till Strängnäs stift. S:t Eskil firas den 11 juni (i Uppsala, Linköpings och Äbo stift den 12 juni). Birgitta är införd på kanonisationsdagen den 7 oktober. Tiburcius finns, med en blomstervippa, den 14 april, Calixtus den 14 okt., Urban den 25 maj, Botolf den 17 juni och Botvid den 28 juli. På kalendariets första sida finns en bild av en man, som sitter vid ett dukat bord och med dryckeshorn i handen. Ovanför står: Väll homit nytt aar oc wall hornet här far wäl gamalt aar Loffwomgud att got war Och vid Stadslagens slut (fol. 68 r): Här lyktas thyufwabalker. Waare ey lagh tha ware margher skalker. Också inuti själva lagtexten har skrivaren här och var tillåtit sig små skämtsamma förmaningar, delvis med rim, för att roa sig Se R. Geete, Fornsvensk bibliografi (1903), s. 395 hs B 4 i Kungl. Bibi.; B. Schlegel, Bergqvara gods och slott (1897). — Om hs N se N. Beckman a.a. (1917), s. 159 f., om kyrkobalken s. 190 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=