XXXII i Stadslagen ha varit stadgat, att i varje köpstad skall vara åtminstone C11 tavern. Om nu Schlyters mening är riktig, att dessa handskrifter var för sig återgå på en gemensam förlaga (icke på hs B), måste sådana fel ha funnits redan där, d.v.s. i Stockholms äldre, förlorade exemplar av Stadslagen. Därav skulle också utan vidare följa, att denna Stockholms äldre lagbok, varav hs B är en kopia, icke kan vara identisk med själva originalexemplaret, eller rättare huvudexemplaret, av MESt, utan själv måste ha varit en avskrift. En angelägen uppgift skulle därför vara, att närmare undersöka förhållandena inom denna handskriftsgrupp, i samband med utgivningen av hs B. En sådan undersökning skulle måhända skapa nya möjligheter till kunskap om Stadslagens tillkomst. Den äldre Stockholms lagbok har sannolikt icke innehållit någon Kyrkobalk. Det kan tyda på att man ännu, då lagboken skrevs, väntade på att en ny kyrkobalk skulle bli utarbetad för den nya Landslagen. I viss motsats härtill står då, att Stockholms yngre lagbok, d.v.s. hs A, inledes med Upplandslagens Kyrkobalk. Den härrör från en tid, då man hade accepterat faktum, att någon ny kyrkobalk icke kunde komma till stånd, utan man måste låta de gamla landskapslagarnas kyrkobalkar fortfarande gälla. Liksom i hs B saknas kyrkobalk i flertalet medeltida handskrifter av MESt: i hs CDGKORS och i hs B 127 a. Utom i hs A finns Upplandslagens Kyrkobalk i hs HEM (i varje fall i de båda första avskriven efter hs A) och i hs N (skriven av en annan hand än handskriften i övrigt); slutligen också Södermannalagens Kyrkobalk i hs E, hs Q och i Edinburgh-handskriften (s. XIV not 6 och s. XLII). Också flera av de äldre handskrifterna av MEL sakna kyrkobalk. Även inom den tredje gruppen av handskrifter, hs DELMNO och hs B 127 a, av Beckman betecknad som »textgrupp Uppsala», ingår en handskrift, som har tillhört en rådstugurätt och sålunda varit i officiell användning i en medeltida stad. Det är hsL, »Arboga lagbok» (=B 185 i Kungl. Bibi.).*' Det kan vara lämpligt att utgå från denna, vars lokalisering är säker, även om den ingalunda själv är den äldsta inomgruppen. Enligt Schlyter (Inledning, s. x, Ixxii) är »Arboga lagbok» skriven »i medlet af 15:de århundradet». N. Beckman, som utförligt ■’* Skänkt till Kungl. Biblioteket av magistraten i Arboga den 5 febr. 1866.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=