RB 7

XVII Flertalet av de bevarade medeltida handskrifterna av MESt torde sålunda ha tillhört privatpersoner och varit utförda för deras räkning, antingen förmögna och inflytelserika borgare eller lagkunniga och politiskt verksamma frälsemän, riksråd eller lagmän. Det är mycket märkligt, att vi känna så litet till om dessa handskrifters ursprung och historia. Uppgifter omskrivare, tillkomsttid och ägare äro sällsynta. Den gruppering av materialet, som man kan göra på grund av allmänna likheter i textformen, blir därför ganska osäker och bristfällig. En sådan privatägd handskrift är hs N, »Arvid Trolles lagbok». Den innehåller både Landslagen och Stadslagen, i nu nämnd ordning. En annan är hs O, såsom förut nämnt skriven i Nyköping år 1469, troligen på beställning av någon borgare i staden; den har som naturlig följd därav Stadslagen före Landslagen. En tredje är hs D, en särdeles vacker och intressant handskrift, om vars ursprung vi tyvärr veta så litet. Den är synnerligen väl bevarad, föga sliten och smutsad; detta tyder på att den har legat skyddad i något privatbibliotek, icke varit i dagligt bruk vid en rådstugurätt. Däremot har den tydligt samband med en handskrift av Landslagen, MEL: hs E (=hs B 5 i Uppsala), som är skriven av samma hand, ehuru enklare. Ett studium av Schlyters textkritiska apparat kan lätt avslöja vissa frändskapsförhållanden handskrifterna emellan. Sålunda är det alldeles tydligt, att hs BCGKQ gå tillbaka på en gemensam källa, som icke längre är bevarad. Likaså är det tydligt, att hs LM stå varandra mycket nära, utan att dock någondera kan vara direkt avskrift av den andra. Ett liknande förhållande råder mellan de nyss nämnda handskrifterna N och O; och dessa båda överensstämma i sin tur i mycket med hs D. Det framgår emellertid också alldeles klart, att de båda grupperna hs DNO och hs LM ofta gå tillsammans gent emot de andra, såväl gruppen A(FilP) som gruppen hs BCGKQ. Många handskrifter ha tydligen gått förlorade, och det har därigenomuppkommit luckor i systemet. Det är därför svårt att fullt säkert utreda de bevarade handskrifternas förhållande till varandra, och därmed textens historia. Det kan ofta tänkas flera möjliga förklaringar. Därtill kommer, att det är högst ovisst, omalla de bevarade handskrifterna kunna återföras till en enda gemensam källa. Det är II M<i>/ntfs lu ih'ss<))is Stnds/dfj

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=