RB 7

Ärvda bal ken 57 IV.Om dödfött barns arv. Nu säga barnets fädernefränder,” att barnet var dödfött; då säger hon, som därpå har att svara,'” att barnet var levande fött och fick kristendom." Där bär kvinna vittnesbörd som två män, och då kommer moder till arv efter sitt barn.'" V.Om laggift hustru blir med våld tagen från sin man. Nu blir en kvinna med våld tagen från sin man; får hon barn inom fyrtio veckor från det att hon var i säng med sin man, skall det barnet taga arv.''' VI.Om man eller kvinna dör av olycksfall, huru det arvet skall skiftas. Sätta sig alla tillsammans i en båt, man, hustru och deras barn med dem, drunkna de alla tillsammans," och ingen vet, vem som först blev död eller sist, då ärve mannens arvingar mannen och kvinnans arvingar kvinnan. § 1. Sätta de sig alla tillsammans i släde, och åka de i samma vak, och ingen vet, vem som först blev död eller sist,'’’’ vare samma lag. § 2. Brinna alla inne, man, hustru och deras barn; kommer här i landet, dräper eller bränner, och ingen vet, vem som levde längst, vare samma lag.'” § 3. Skiljas män åt levande, och det blir känt, att de äro döda, ingen vet, vem som levde längst, vare samma lag. § 4. Ligga två män sjuka i samma hus, och de äro varandras arvingar, dö de båda på en gång, vare samma lag. Lever den ene av dem så länge efter den andre, att han kan taga Guds lekamen, då vare han den andres arvinge, även om han ej kunde tala eller taga emot Guds lekamen. Det skall stå till vittnesbörd av två män, som då voro där.'‘ VII.Om halvsyskons arv och helsyskons arv. Nu äro fader och moder döda, och lever efter dem både halvsyskon och helsyskon.Dör ett av helsyskonen, då tage helsyskon

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=