Magnus Erikssons stadslag 48 2. »Hennes närmaste fränder»: MEL har »hennes giftoman och närmaste fränder». 3. »Fader och moder»: MEL har endast »fader». Endast man kunde enligt Landslagen vara giftoman: »man och ej kvinna, och dock med moders råd, om hon lever». En grupp handskrifter av MESt (hs LMNO) ha även (i anslutning till MEL): »Fader är (vare) giftoman för sin dotter. Finns icke han . . .» 4. »Såsom stadgas i Ärvdabalken»: det är bestämmelserna i Ä 2, som här åsyftas. Eftersom kvinna enligt MEL icke kunde vara giftoman, följer där i G 1 särskilda bestimmelser om giftomanskap. Dessa har naturligt nog uteslutits ur MESt såsom icke tilllämpliga. 5. »Eller den som fader eller moder . . . hennes egendom»: denna bestämmelse saknar motsvarighet i MEL. — Fl. 1 motsvarar MEL G 1, med här (noterna 2—5) nämnda ändringar. 6. »Tolv vittnen, sex å mannens och sex å kvinnans vägnar»: så enligt hs A (som har gällt för Stockholm) och dess avskrifter hs HIP. Flertalet övriga medeltida handskrifter (hs BCGKQ—DELMNO; den fragmentariska hs F saknar textstället) ha i stället: »atta vittnen, fyra å mannens vägnar och fyra å kvinnans». Hs S (slutet av 1400-t.), som har gällt för Västerås, har en alternativ bestämmelse: »åtta eller tolv vittnen, hälften å hans vägnar och hälften å hennes», skola vara närvarande vid fästning. Detta är tydligen en kompromiss mellan bestämmelserna i hs A och i de övriga. —MEL G 2 pr har ett ännu lägre antal: »fyra vittnen, två å mannens vägnar och två å kvinnans vägnar»; likaså KrL. Enligt UL Ä 1:1, som i övrigt ligger till grund för bestämmelserna om fästning i MEL, skola däremot fästningsvittnen vara åtta (4+4), liksom i hs B m.fl. av -MESt; likasa enligt HL Ä 1: 1. Enligt DL G 1 skola vittnena, här kallade »fastar», vara fyra (2+2); likaså enligt VmL Ä 1: 1. SdmL saknar bestämmelser om vittnen. Också ÖgL förutsätter att vittnen, här liksom i DL kallade fastar, voro närvarande vid fästningsstämman, i varje fall tvä från vardera sidan. Bj saknar bestämmelser om fästning; ej heller i \'St finns motsvarighet till hs A;s krav på tolv vittnen. Uppenbarligen återger flertalet handskrifter (hs B m.fl.) här den ursprungliga lagtexten. MESt har här (emot sin närmaste källa MEL) anslutit sig till den äldre UL. Det ännu större antalet vittnen i hs A innebär en senare ändring, sannolikt framkallad av sedvanorna i staden Stockholm och borgarenas önskan att, utan hinder av bestämmelsen i fl. 7: 1, få ställa till ett stort kalas i samband med den betydelsefulla familjefest, som fästningen innebar (jfr nedan not 37). 7. »Utom rätt malsman», fsv. i tan rätter mulsnuiti. MEL har: amiar äti rätter malsman (hs CN dock=MESt). 8. »Med sex vittnen»: MEL har i stället »med ed av tolv bofasta män». 9. »Med sex mäns ed»: MEL har »med lika många män» (d.v.s. 12). 10. »Fäster», fsv. fäster hs BCGKQ—DELMNO; hs A har »gifter», fsv. gifter. 11. »Fäster», fsv. fäster hs A(HI)—BCGKQ; »får», fsv thigger hs DELMNO. Sä också i MEL G 2: 2 fngger. 12. »Med tvä mäns ed, själv den tredje»: MEL har »med sex mäns ed». 13. Lysning var sålunda ett villkor för kyrklig vigsel. Den skulle ske tre söndagar i kyrkan i den socken, där bruden bodde. Denna bestämmelse har oförändrad övertagits av Stadslagen. Laga fästning var en förutsättning för lysning och vigsel; däremot finnas inga stadganden om förhållandet mellan vigsel och bröllop. Det berodde förmodligen pä cn fri överenskommelse mellan sockenprästen och brudgummen. Biskopen kunde enligt § 5 upplösa en fästning. Och enligt fl. 4 kunde kyrkan förhindra ett äktenskap, »om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=