Magnus Erikssons stadslag han bedja om två rådmän att följa honom, som skola se och veta, vad som där göres, eller två andra gode män. Om de som därtill varda nämnda ej fullgöra det, böte envar av dem tre marker penningar till treskifte: åt målsäganden, konungen och staden.§ 2. Kan han ej ändå få henne, utan att dörr brytes, vare det saklöst. Uppkommer någon tvist därav, att han vill taga ut henne, och händer därvid dråp eller sår, vare det ogillt, som de få, som vilja hålla henne kvar. Bliva de dräpta eller sårade, som vilja hämta henne, skall allt det som göres dem vara i dubbel bot. Och sedan hete den kvinnan laga tagen och ej våldtagen eller rånad.'^ 40 V. Med vilken rätt eller vilka ord giftomannen skall lämna ut henne. Nu begär brudgummen giftermål; då skall giftomannen giva och överlämna"^ till honom hans fästekvinna med dessa ord: »Jag giver dig min dotter till heder och till husfru och till halva sängen, till lås och nycklar och till hälften av allt, vunnet och ovunnet, i penningar och lösören.»"** Och vad det är, jord och lösören, på landet, som är i bohaget, det skall skiftas efter landslagen. »I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.»"’ § 1. Rånar någon en annan mans fästekvinna, lagligen fäst, han har förverkat åttio marker till treskifte: åt målsäganden, konungen och staden, och han skall fly från staden och aldrig komma åter till den,"** förrän rätt målsägande'"** beder för honom, eller hennes arvinge, omhennes fästman är död. Nu förmår han ej gälda böter . . .**** VI. Nu har brudgum fått sin fästekvinna, och hon dör, förr än hon kommer till honom. Nu har brudgum fått sin brud*** och vill föra henne hem; dör hon, förr än hon kommer hem till honomeller i säng med honom, då skall hennes lik föras tillbaka till hennes fader eller hennes arvinge, och allt det som var givet med henne från faderns gård eller frändernas. Och brudgummen tage tillbaka sina förningar, som han förde till henne. § 1. Ingen må giva sin brud större förningar än
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=