RB 69

laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 66 Första och andra hälften av Laurentius bok skiljer sig alltså åt, både kronologiskt och innehållsligt. Därmed är grunden lagd för DBT:s teori att de två hälfterna representerar två skilda faser i lagstiftningsprocessen: Mellan de två faserna kommer som på beställning en cesur, den latinska utläggningen i lyd 6 6 om den kanoniska rättens syn på vanhelgande av kyrka och dylikt.42 Återstår inför fortsättningen att lyfta fram den säkra möjlighet till datering som ges av innehållet i den sene Laurentius anteckning i lyd 9 8. Här återkommer nämligen de förmånliga skatteregler för kyrkans innehav av “bona commixta”, blandad skatte- och frälsejord, som utfärdades av kung Birger Magnusson i hans generösa kyrkoprivilegier av den 2 8 mar s 1305. Innehållet i lyd 9 8 måste följaktligen ha nedtecknats av Laurentius senare än detta datum.43 Nu är det så att fruktbärande förslag har framförts i Fas 2 i texter med högre Lyd-nummer än 98, nämligen rörande den blivandeYngre lagens Giftermålsbalk ( lyd 129), Ärvdabalk ( lyd 110),Tjuvabalk ( lyd 145), Jordabalk (108) och Förnämesbalk ( lyd 138, 147 -49). Åtminstone dessa fem balkar har följaktligen varit föremål för (fortsatt) behandling med positivt resultat (även) e f te r 1305. Därmed står klart, att Den BestickandeTeorin omöjligen kan instämma med Collin-Schlyters och HolmbäckWesséns mening, attYngreVästgötalagen i sin helhet har färdigställts och antagits re dan p å 12 9 0 - tal et. Så har inte varit fallet.44 noritet: 18 motsvarigheter iYngre lagen, 18 samhörigheter, 16 motsvarigheter i Latinbalken (varav 7 även i de Odaterade Synodalstatuterna). Sammanlagt 52 av 85 lydnummer =61 %. 42 Slutet av texten i lyd 66 pekar fram mot det fornsvenska förslaget i lyd 93 rörande rov av egendom i kyrka och i kyrkogård, vilket inte accepterades av landstinget men som återkom i Latinbalken §§ 78-79. 43 Samma sak gäller motsvarigheten i Latinbalken § 77, se kapitel II. För en samlad analys se kapitel III. 44 CS s. XVII (om hs B58, som tidfästs till 1300-talets mitt:“men den bearbetning [!] av Västgötalagen den innehåller är dock utan tvivel i det närmaste samtidig med Upplandslagen, d.ä. från slutet av 13:de århundradet”). HWs. XLIII (“sannolikt på 1290talet”). FAS . lyd 1-65, kategori A. Här verkar “den tidige Laurentius”. FAS . lyd 67-151, kategori B. Här verkar “den sene Laurentius”. YngreVästgötalagen var inte färdig 

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=