kap i te l i 65 Vägande skäl har här anförts för Den BestickandeTeorins grundtes, att de s.k. Lydekini excerpter ingalunda är några excerpter utan består av minnesanteckningar, förda av en kyrkans man inför och under organiserade förhandlingar omYngreVästgötalagen. I det sammanhanget har Den Bestickande Teorin uppställt ett postulat: att Laurentius har fört sina anteckningar i löpande följd, d.v.s. att lyd -numren i princip föreligger i kronologisk ordning. Detta postulat har kunnat bekräftas via de tillfällen, där Laurentius har behandlat samma fråga mer än en gång. I samtliga sju fall är det sannolikt att ett högre lyd-nummer också betecknar ett senare stadium i lagstiftningsprocessen. Inte i något fall indiceras motsatsen. Eftersom detta gäller även i de fem fall, där frågan har återkommit i andra hälften av Laurentius bok (fetstilta i noten), erhålls på köpet det viktiga resultatet att innehållet i andra hälften av Laurentius bok (kategori B, lyd 67-151) har tillkommit senare än första hälften(kategori A, lyd 1-65).40 Resultatet ger en ny, kronologisk dimension åt den markanta innehållsliga skillnad mellan kategori A och kategori B, som uppmärksammades redan av Collin och Schlyter. I första hälften av Laurentius bok (lyd 165) har således samtliga stadganden fått sina motsvarigheter i facit,Yngre Västgötalagen. I andra hälften av Laurentius bok (lyd 67-151) gäller detta endast en minoritet, 18av de (formellt) 85notaterna. Collin-Schlyter menade att övriga (67) gick tillbaka på “obekanta källor”. Den Bestickande Teorin förutsätter däremot att det även här handlar omlagförslag, men sådana som har förkastats av lagkommissionen/landstinget.41 40 Se exemplen E (lyd 53, 62), F (lyd 46, 49); H (lyd 67, ), J (lyd 52, , , ), M (lyd 15, 26, 121), N (lyd 22 -23, a +b) och P (lyd 30, 65, ). 41 Denna hypotes är inte fullt så djärv som det kan synas, eftersom forskningen efter Collin-Schlyter har hjälpt till att bädda för den. Först genom N Beckmans teori om sambandet mellan Laurentius bok och de Odaterade Synodalstatuterna från Skara stift, därefter genom Å Holmbäcks och EWesséns idéer om Latinbalken; båda kommer att behandlas i nästa kapitel. En annan viktig insats har Holmbäck ochWessén gjort genom att uppmärksamma inte bara motsvarigheter i Yngre lagen hos den sene Laurentius utan också vad som kan kallas samhörigheter. Med den termen avser jag stadganden hos Laurentius som tydligt hänger ihop med en eller flera flockar iYngre lagen, något som HW har uppmärksammat med ett “jfr” (t.ex. not 20 -22, 24, s. 415). Så sett har tidigare forskning redan reducerat antalet ”obekanta källor” från en majoritet till en mi12. Slutsatser och iakttagelser som leder vidare På väg mot en fasteori
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=