laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 50 §72:2. Jag går inte heller in på de intressanta frågorna om varförYngre lagens registerrubriker inte alltid stämmer med flocktexten − vilket tyder på en sen avfattningstid − eller varför första momentet iYngre lagens Jordabalks sista §46 återfinns som avslutande flock även i Rättlösabalken §30 och där utan inskränkningar i rätten att ge bort köpejord. Den BestickandeTeorins grundsten är påståendet att de s.k. Lydekini excerpter inte består av extrakt urYngreVästgötalagen (B58, B6) utan av förslag till lagtexter avsedda att införas eller beaktas vid tillskapandet av Yngre lagen. De har nedtecknats i “laure nt i u s bok” av en klerk, som otvivelaktigt har arbetat på uppdrag av Skara domkapitel. Laurentius minnesanteckningar från förhandlingarna har senare renskrivits av en annan klerk vid namn Lydekinus. När? och varför? är frågor som jag i sinom tid skall diskutera. Första steget i bevisföringen ovan har utgått från faktum, att en minnesantecknares arbetssituation i vissa avseenden skiljer sig från excerpistens. Dessa skillnader avspeglas i ofullkomligheter, vilka måste bedömas som allvarliga brister hos en excerpist, men som är naturliga för en minnesantecknare i en mer eller mindre öppen förhandlingssituation. Minnesantecknaren men inte excerpisten kan sålunda, som ovan framgått, mycket väl falla ur lagstilen.25 A− en huvudsats saknas, B, C− fortsatt lagstiftning förutsätts, D− brott kommer före straff, föreskrifter om böter är ofullständiga, föreskrifter saknas om värjningsmöjligheter. 25 Den lagstil som gällde i det högmedeltida Västergötland, nota bene. Det bör understrykas att denna stil var klart mindre stringent än i våra dagar, som inte skulle tolerera exempelvis det välkända stadgandet om testamente i Äldre lagens Ärvdabalk § 10:“På dödsdagen må man icke enligt lag giva bort från arvingen, om ej arvingen själv säger ja därtill. Så säga lärde män (= kyrkans män), att man må ej säga nej därtill enligt Guds (= kanonisk) rätt.” Jfr ävenYngre lagens Add 8, som inte bara ger föreskrifter om“rätt giftoman” utan också motiverar dem. Eller ännu hellre Add 9:1 om hur man lagligen skall stämma till svaromål, ty här finns en klassisk formulering om rättssamhällets generella företräde framför våldssamhället: “Skulle icke den stämde komma till svaromål, antingen till fjärdingsting eller häradsting, då finge ej fridsamma män rätt av sina vederlikar och än mindre av dem som äro mäktigare än de”. Metodisk sammanfattning så långt Så är fallet om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=