kap i te l i 39 Äntligen ett konkret belägg, som dock vid närmare påseende ger ett starkt stöd för DBTs förhandlingsteori. Så här ligger det till. I laur e nt i u s bok förekommer blott fyra (4) marginalrubriker, vilka troligen medverkat till att leda Bure och hans efterföljare på ödesdigra villospår. De tre första är allmänna och säger “aff cristnu bolki” vid lyd 3 (Laurentius har dock satt i gång med kyrkobalken redan i lyd 1), “aff ærfthæ bolc” vid lyd 34(gäller 34 -38, däremot saknas hänvisning till Ärvda B vid lyd 73 och 110), samt “af rætlöso bolc” (placerad mellan lyd 36 och 37, som tycks behandla ÄrvdaB; mera därom i kap IV:not 126.) Den enda mera precisa rubriken återfinns vid Collin-Schlyters exempel lyd 40: “af fornæmom vm tiutherfæ additio” (tillägg till Förnämessakers/balkens stadgande om tjuderfä). Under denna rubrik följer så texten, som – tro det eller ej – börjar mitt i en mening: Så får eller kan inte en färdig lagtext se ut,menar DBT.Men det menar Collin och Schlyter, som rättfärdigar det ofärdiga med att Laurentius har haft den Äldre lagen bredvid sig och excerperat bara alla nyheter i sitt likaså bredvidliggande exemplar av Yngre lagen. Med en hänvisning till “fornæmom vm tiutherfæ” slapp ju Laurentius skriva av hela flocken. Här har Collin och Schlyter slagit till utan att begrunda ens en näraliggande följdfråga:Varför har Laurentius/ Lydekinus använt denna teknik bara vid detta enda tillfälle i stället för att göra det genomgående, så föga systematiskt ordnade som hans 151“kapitel” är? Eller hur kommer det sig, att han har missat en mängd andra nyheter som exempelvis de 11+12 = 23 iYngre lagens kyrkobalk (jfr ovan)?19 Nej, här har det gått undan. Detta är uppenbart också därför att Collin och Schlyter förbisåg, att även huvudsatsen som föregår “hvat dagh thæt ær ” är nyinförd iYngres FörnB § . I denna flock möter till att börja med gammal skåpmat från Äldre lagen (HWs övers): 19 Den sistnämnda frågan kan ställas också till A Schück, som menade att den klerikale ägaren och skrivaren av “Lydekini anteckningar” har “speciellt uppmärksammat alla de bestämmelser, som berörde kyrkans intressen.” (1946: XV). “hwat dagh thæt ær oc wæri saclös sithæn. Haldr hin sithæn in tok, hæti wi∂iij. xvj. örtogh.” ‘vilken dag det än är, och vare sedan saklös.Håller han därefter kvar det (löskomna tjuderfä som) han tog in, böte 3 x 16 örtugar’. ‘Sätter någon sitt husdjur i tjuder om dagen och blir det löst, ligger band eller hälla på det och går i en annans åker, blir därvid bondens husdjur intaget, då skall han lösa det med endast sin egen ed.’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=