laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 166 f örnäme s bal ke n Så långt faller bitarna på plats. Dock saknar Förnämesbalken föreskrifterna i Skattestadgan om vid vilken tidpunkt (det försummade) allmänningsöret ska tinglysas (§ 41) och gengärden påbjudas (p2, efter Mårtensmäss). Viktigare är att den kungliga stadgan i fortsättningen ställer ytterligare krav på “sin” nämndeman, som saknar motsvarighet i Yngre lagens Förnämesbalk. Inget av dessa hårda bud återfinns iYngreVästgötalagen.Däremot är det tydligt att de har väckt debatt och motreaktion under lagförhandlingarna i Fas 2, så som framgår av Laurentius bok (kategori B) under den s.k. Johannitmunken, CS not 10 s. 257 och nedan kap. 5. I Förnämesbalken § 40 är häradshövdingen (fortfarande) pliktig att agera, men nu utan andel i böterna. Skattestadgan överensstämmer i sak, men är något utförligare. § 4 0 Skattestadgan överensstämmer, men stipulerar, att det försummade allmänningsöret skall ha krävts på tinget två gånger före Mårtensmäss, andra gången för tredskas skull. § 41 Skattestadgan överensstämmer och gör det fullt klart, att det är den lokale nämndemannen, som avses (“Varje nämndeman över sitt skire ...”) § 4 2 ‘Nämndeman, envar över sitt skire, skall vittna med egen ed vilken bonde som skall utgöra helt eller halvt eller intet, och huruvida han utgjort fullt eller ej. Gör ej nämndeman rätt framsaga om gengärd eller allmänningsöre eller döljer undan halvt eller helt, böte 3marker åt den(them) som äger upptaga gärderna, och det utgöres med “sækt” (CS =böter) “ather stodh” (=‘och det som återstod’). Tar han något in till sig av gengärden eller allmänningsöret eller något annat, vare tjuv därför, allt eftersom det är värt. Är det till full tjuvnad (=1/2 mark,TjB § 3), hänge. Är det mindre, böte laga böter, om han inte förmår värja sig enligt lag.’ VgLV (min övers. och kurs.) ‘Tager någon, förutom rätt ombudsman, till sig gengärd eller allmänningsöre ochdöljer det icke (leogir eig lön),böte örtugar gånger (=2marker); och ej skall man fånga honom och ej sätta i fängelse.Döljer han det, hete han tjuv därför och böte efter som gengärden värderas till, vare sig till snatteri eller till full tjuvnad; och böte (då) tjuvsböter och hänge ej.’ lyd 116a
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=