kap i te l i v 165 YngreVästgötalagens stadganden om kronoskatterna gengärd och allmänningsöre återfinns samlade i Förnämesbalken §§ 40 -42, vartill § 43 direkt ansluter. De återges här i HWs översättning (min kurs).Alla fyra har förelöpare i den tidige Laurentius bok (lyd 55, 57). En jämförelse med förelöparna från Fas 1 i Laurentius bok uppvisar endast smärre skillnader, Jag komprimerar resultatet av jämförelsen i nedanstående not, sparar den avslutande §43till längre fram och går direkt till skillnaderna gentemot den detaljerade Skattestadgan (sista hälften av dess p. 2 och hela p. 3).170 premissen att “nämndemannen underVgL I:s tid endast [hade] att upptaga gengärden till biskopen...” vid dennes visitationsresor (1989:201, kurs här), jfr not 165 ovan. 170 lyd 57b bötfäller den leveransförsumlige nämndemannen med 8 örtugar,medan Förnämesbalken § 42 har reducerat böterna till 6 örtugar. Stadgandet i (lyd 55och) Förnämesbalken §40, att ingen har rätt till böter utom den som har rätt till gengärdenska förmodligen ses som en reminiscens och vederläggning av den misslyckade kyrkliga framstöten i lyd 1(jfr ovan), där man föreslog, att häradshövdingen skulle ta hand om böterna (9 örtugar). I ett senare tillägg till Lydekinus text får häradshövdingen dela med sig hälften till målsäganden, jfr om detta sistnämnda tillägg av “yngre hand”, d.v.s. “Sin” nämndeman ansvarig för kronoskatterna ‘Sitter någon kvar med gengärd efter tre utsatta frister (stemnudagha), var och en på 14 dagar, utgöre han gengärden och därtill 3 örar (=9 örtugar). Dem skall dentaga emot som har rätt till gengärden,och ingen annan.Vill han ändå icke göra rätt, då skall häradshövdingen utse (nempni) ting hem till honom, och han tage ut gengärden och därtill 3örar och icke mera. Där har ingen böter utom den som har rätt till gengärden.’ § 4 0 ‘Sitter någon kvar med allmänningsöre över Mårtensmässodagen (10 nov), gälde han allmänningsören och därtill en öre.’ § 41 ‘Följer nämndemannen icke med (= levererar nämndeman icke) sin gengärd och allmänningsöre inom den första utsatta tiden (forstæ endaghom), böte han 2 örar (= 6 örtugar) till den som har rätt till gengärden eller styrke sitt förfall med tolvmannaed.’ § 4 2 ‘Om året skola vara två räfsteting och två häradsting. Kommer ej nämndemannen till dem, böte han 8 örtugar. Icke skola heller vara flera ting på ett år utan landsherrens bud eller lagmannens.’ § 4 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=