laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 162 1368). Och i mars 1307 hade det blivit dags för de nya herrarna över land(skap)et att agera i samma anda; hertigarna Erik ochValdemar befriar då Gudhems kloster från utgörande av bl.a. gengärd och allmänningsöre164 Gengärden(procuracio) − avlösningen för gästningsskyldighet − är i Västergötland tidigast belagd i kung Valdemars privilegiebrev för Gudhems kloster 1276 (DS 617). Denna kungliga skatt måste noga skiljas från den gengärd som biskopen hade rätt till vid vigning av kyrka (och altarsten) och som ännu iYngreVästgötalagen betalas vid vigningen och in natura med kost och logi för biskopen och hans män.165 Om den kungliga gengärdens årliga storlek vet man ingenting. Däremot kan man med hjälp av Laurentius bok (lyd 55) säkerställa, att det likaså årliga allmänningsöret utgick just med en öre (=3örtugar). Lönnroth argumenterar för att denna skatt är äldre än gengärden. Själv gissar jag att skatten har införts som avlösning för nyttjanderätten till landskapets allmänningar, som kungamakten ansåg tillhöra sitt regale (minst en tredjedel, kungstredingen). Laga gengärden och allmänningsöret behandlas fortsättningsvis under den gemensamma beteckningenkronoskatterna, eftersom de grundläggande bestämmelserna för deras utgörande var gemensamma. Dessa bestämmelser har vantolkats i all tidigare av mig känd forskning, vilket nödvändiggör ett inledande referat av Skattestadgans sofistikerade bud i p. 1, som vid en långsam läsning ter sig både klara och tydliga (mina klamrar, kursiver och halvfeta stilar). 164 DS 1535, jfr för Kalmar kloster DS 1536. 165 Den gengärd som biskopen hade rätt till vid sina visitationer erlades i Västergötland inte av socknen utan av sockenprästen, seYngre Kk § 73 och G Inger: Das kirchlicheVisitationsinstitut... 1963: 428; så även i äldre tider, s. 423 ff. Detta förhållande har ej beaktats av E Persson i hans föga övertygande nytolkning “Tinglotten iVästgötalagen − en nytolkning”, KÅ1993: 63-76. Även G Åqvist har missat denna viktiga omständighet i Kungen och rätten, 1989: 201, jfr ovan not 149. − Om biskopens gengärd vid vigning av kyrka och altare må anmärkas, attYngreVästgötalagen (Kk § 4) har snålat in väsentligt på Äldre lagens gratismjöd åt alla biskopens klerker, och det t.o.m. mera än vad Holmbäck-Wessén vill tro. Å andra sidan har den senare tillkomna Latinbalken (§ 8) möjligen kompenserat denna förlust genom att kräva pekuniär ersättning åt biskopens tjänare om sammanlagt 9 1/3 mark. Mer därom i kapitel VI “Handskriften L”. ‘Så skall laga gengärd och allmänningsöre utkrävas och utgöras: Äger en man [a] boskaptill tre marker eller mer och [b] en örtugsädinom hägnad, utgöre hel gengärd och helt allmänningsöre. Sår han en örtug säd eller mera ochäger ej boskap till tre marker, utgöre halv gengärd och halvt allmänningsöre. [1] [2]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=