laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 136 10 första paragraferna i hs B59 b, som den s.k.Vidhemsprästen (hand D, numera Tyrgils Kristinesson) har präntat ned på blad 52. Detta tillägg i B 59 b ederades av Collin & Schlyter år 1827 somVgL IV. Föga anade utgivarna, att den skrivande klerken mellan bl. 53 och bl. 54hade fortsatt sitt präntande på ett sedermera bortskuret blad, varav dock små textrester i kanten återstår. Först år 1950skulle Carl Ivar Ståhle genom en noggrann undersökning av resterna visa, att texten på det bortskurna bladet måste ha omfattat slutet av tjuvabalkens §11plus de sex återstående paragraferna i den helt nyskapade inledningen tillYngre lagens tjuvabalk, §§ 1 -17.128 Ståhle kunde därutöver ge ett par goda skäl för sin förmodan att den s.k.Vidhemsprästens version i B59 b var äldre (“ålderdomligare”) än den slutliga iYngre lagen. Dels hade begreppet “full tjuvnad” ännu inte blivit preciserat, dels saknades i texten bestämmelsen iYngre lagen om mycket höga böter vid falsk beskyllning för tjuvnad, 40 marker. Helt rätt, även omDBTersätter Ståhles adjektiv “ålderdomligare”med “något äldre”, eftersom det här är fråga om dokument från en kontinuerlig förhandling (se nedan), låt vara av oviss varaktighet (högst 20 år). Men den möjligheten var givetvis främmande för Ståhle, vars övergripande analys stod på traditionell grund. Han utgick från att den s.k.Vidhemsprästen (i likhet med Lydekinus) hade strävat efter att komplettera den äldre lagboken i B59med stadganden ur den nya:“Genom denna åtgärd fick han praktiskt taget en fullständig uppteckning av gällande tjuvnadsrätt” (s. 175).Ack nej. Den BestickandeTeorin antar reflexmässigt, att den tidiga inplaceringen av blocket 1-17 i Yngre lagens text också indicerar en tidig placering i lagförhandlingarna, kanske rentav i Fas 0, d.v.s. före 1305. Detta antagande stärks till relativ visshet vid en närmare blick på Laurentius bok, som Ståhle inte hade någon anledning att konsultera. För det första har den tidige Laurentius inget att förtälja omTjuvabalken i Fas 1 (lyd 1 -65, före 1305). För det andra levererar däremot den sene Laurentius ett betydelsefullt besked i (a+b+c), som har tillkommit i Fas 2, d.v.s. efter 1305. Innehållet är av principell natur och motsvarar innehållet iYngre lagensTjB §§5-7; dessa tre flockar ingår alla i det nyskapade sjoket §§ 1 -17. 128 C I Ståhle:Det saknade bladet iVidhemsprästens anteckningar,ANF64, 1950:170-176. 129 Vad gäller 40-marksboten för falsk beskyllning vill DBTframhålla den redan förefintliga motsvarigheten (förebilden?) i Upplandslagen av år 1296, ManhelgdsbalkenXLI (jfr B XXV: 1 och M XXXI).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=