RB 69

laure nt i u s bok och de ky r k l i ga lag te xte rna 114 Med hjälp av det relativ-kronologiskt ordnade källmaterialet skall jag i detta avsnitt ge en punktartad retrospektiv analys av utvecklingen inom två områden, där Skarastiftets kyrka ochVästergötlands lekmän har hyst divergerande åsikter, A. Sexualmoralen och B. Kyrkans juridiska självständighet. I båda fallen kunde kyrkan repliera på den genomarbetade kanoniska rättens krav; påbudet från Rom att implementera dem överallt i världen utgjorde ytterligare ett incitament till aktion iVästergötland. Därvid stötte emellertid kyrkan i många avseenden på förståeligt motstånd från lekmännen. De var visserligen också katoliker men därtill västgötar inrotade med sunt bondförnuft och tilltro till beprövade rättsliga uppfattningar och sedvänjor. Sedvänjor som rentav kunde ha sina rötter i hednatiden, då bonden tog faderligt ansvar även för sina frillobarn och då man vid edgång helgade eden genom att svärja vid “de hulda gudarna”(gu∂holl), inte “den hulde guden” (gu∂ hollan).104 104 Elsa Sjöholm har fört en dogmatisk kamp mot varje tanke på spår i landskapslagarna av ålderdomlighet i allmänhet och forngermansk rätt i synnerhet.Vad gäller det polyteistiska svärjandet vid gudarna kan man emellertid inte komma ifrån, att det förekommer såväl i Äldre Västgötalagen som – i mindre utsträckning − i Yngre Västgötalagen. Kyrkans strävan att även i denna fråga slutgiltigt etablera monoteismen i Yngre lagen är fullt skönjbar (jfr t.ex. Äldre Kk § 12 medYngre Kk § 25). Intressantare är dock iakttagelsen, att man fortfarande inte har tagit steget fullt ut; naturligt nog med hänsyn till kvarvarande vidskepliga traditionalister. Ett både-och kunde också åstadkommas genom att man inte skrev ut edsformuläret i lagtexten utan återgav det i en punktförkortad variant, som t.ex. i den känsligaYngre Kk § 29(jfr Äldre Kk §14: 4 och betänk kyrkans strävan att ersätta de traditionella tolvmannaederna och andra förtroendeeder med bevis genom vittnen. Här har en försumlig präst att svära sig fri från tjänstefel med hjälp av sex andra präster (sic.) enligt följande edsformulär:“b. s. s. g. h. och v. s.” ( CS s. 91, fetstil här). Som synes kunde detta tolkas såväl med “gu∂holl” som med “gu∂ hollan”. Märk också att i den nyskapade sista hälften avYngre lagens Kyrkobalk återfinns flera eder men betecknande nog inga edsformulär. Jfr E Sjöholms desperata argumentation i “Sveriges medeltidslagar”1988: 259 not 39 (jfr 84 f.). Den gammaldagsa omtanken om frillobarn kan här bara behandlas summariskt med tips till framtida forskare. Frillobarnens manliga arvsrätt hade avskaffats redan av lagmännen Folke och Gustaf; lagmanskrönikans uppgift om detta styrks av en jämförelse med det norska fragmentet av Äldre Västgötalagen. Arvsfrågan aktualiserades emellertid på nytt, då man iYngre lagen tog bort det generella förbudet mot gåva av jord (och lösöre). Detta öppnade nämligen en möjlighet för kvarvarande, ansvarskännande konservativa mansgrisar att kringgå arvsförbudet genom att förära förtida gåvor III. Et t s e l e k t i v t stud i um av Vä stgöt sk ky r kop ol i t i k i fas 2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=