RB 69

laure nt i u s bok och de ky r k l i ga lag te xte rna 112 Förhandlingarna på Årnäs resulterade i ett förpliktelsebrev av den30april 1304, vari hertigarna Erik ochValdemar lovade full lojalitet mot kung Birger.99 Det dröjde dock inte länge, innan hertigarna svek sina löften att stanna i landet och infinna sig hos kungen vid kallelse. I stället för att möta broder Birger på Visingsö begav de sig med dolska planer till Danmark, troligen i maj 1304.Men förgäves, eftersom kung Erik Menved i stället slöt avtal med kung Birger sommaren 1304 (i småländska Fagradal-Fagerdala vid den svensk-danska gränsen). Hertigarna fortsatte då och med större framgång vidare till Norge, där hertig Erik ju redan var utsedd till kung Håkans blivande måg och tronarvinge. Vad som här intresserar är resultatet: en öppen fejd mellan kung Birger (stödd av Erik Menved) och hertigarna. Denna innehöll ting som hertigarnas brännande av Lödöse och anläggande av fästet Dalaborg (i södra Dalsland vidVänern). När dessa västsvenska strider började är ovisst; jag utgår här från hösten 1304. Säkert är däremot att det hela slutade med en förlikning mellan parterna i Kolsäter (vid norska gränsen) den15februari 1305, då hertigarna mot en förnyad försäkran om lojalitet med kung Birger och marsk Torgils Knutsson tilläts att återvända till (sina besittningar i) Sverige. Ur västgötsk lagsynpunkt har detta händelseförlopp intresse i två avseenden. För det första: vad angår den inbördes brödrafejden från (troligen) hösten 1304 till mitten av februari 1305 upplyser Erikskrönikan (vv. 2264 -66) att hertigarna då lyckades ta tillfånga lagmannen i Västergötland Bengt Hafridsson hemma på hans gård i Agnetorp: slut sat s: Laurentius bok och s s 12dokumenterar i Fas 0och1fortlöpande konstruktiva förhandlingar om den nya Västgötalagen från och med en okänd tidpunkt fram till 1304. Cesuren mellan Fas 1 och2 i Laurentius bok indicerar att förhandlingarna därefter har gått i stå. Detta kan naturligtvis ha haft flera orsaker. Men en obestridligt verksam sådan kan nu identifieras genom frånvaron av en central aktör i förhandlingarna, lagmannen Bengt Hafridsson. traditionella kyrkopolitikens vatten, jfr nedan om hertigarnas återupptagande av den strama kyrkopolitiken år 1306 f. 99 Rosén 1939: 59. “litet för än Lödesa braan tha fingo the herra benkt laghman i agnatorpo hema at sin”.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=