straffrättsreformer var enligt hans mening att utarbeta en ny förvaltning som reglerade makten att straffa och ett nytt tillvägagångssätt att hantera straff.138 Befogenheten att straffa hörde före 1700-talet samman med furstemakten genom det så kallade samhällsfördraget mellan fursten och hans undersåtar. Denna befogenhet överflyttades på samhället, menade Foucault.139 Försök att omvända brottslingar, inte minst genom kyrkans botsystem, förekom redan från medeltiden.140 Historikern Jan Sundin hävdar att rehabiliteringstraditionen har sin upprinnelse i den franska revolutionens förändring av de rättsliga institutionerna.141 Det hörde samman med att upplysningen beredde väg för individualpreventiva tankegångar genom att individen upphöjdes till ett självständigt rättssubjekt.Att utforma fängelsevistelsen för att förbättra de intagna till laglydiga medborgare blev härigenom ett viktigt straffrättsligt alternativ. Sune Sunesson sammanfattade: “Om frihetsberövandet skall kunna vara ett allmänt straff måste ju alla individer ha en frihet som kan berövas dem!”142 Upplysningsfilosofins rationalism bröt med den teokratiska straffrätten och eftersträvade ett straffsystem utformat med samhällsnyttan som grundläggande princip.143 Upplysning och naturrätt stod inte i motsatt förhållande till varandra utan det gällde att på förnuftets och erfarenhetens grund bygga upp en rationellt genomtänkt straffrätt. Straffverkställighet förutsatte en rationellt fungerande statsapparat, maktfördelning och rättskontroll.144 Detta paradigmskifte efter mitten av 1700-talet har ofta betraktats som inledningen till modernare straffrättstänkande med en humanitär människosyn. Utifrån ett mer nyanserat rättsideologiskt förhållningssätt kan utvecklingen sättas i samband med rättspolitiska utspel som eftersträvade rationella, sekulariserade lösningar på frågorna om brott, straff och straffverkställighet.145 138 Foucault, 1993, s. 107 f. 139 A.a. s 140. 140 Anners, 1965 s. 133, not 71. Inger menade, 1983, s. 160, att brottslingens förbättring genom straff överensstämde med såväl naturrättens som pietismens anda. 141 Sundin, 1970. 142 Sunesson, 1994, s. 95-103. 143 Jareborg, 1984, s. 33. Äldre upplysningen.Anners, 1965, s. 173. 144 Anners, 1965, s. 20-36. 145 Anners, 1965, s. 43 f, 66 f. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 64 2.2.2 Montesquieu,Voltaire och Beccaria
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=