i nl e dn i ng 31 Men på vilket sätt var det nya behandlingssystemet verkligen nytt i kvalitativ mening? Åtskilliga av de behandlingsprinciper som fångvårdsreformen byggde på, som utbildning, arbete,moralpåverkan och disciplinering, hade i själva verket funnits med i försöken att rehabilitera och resocialisera dömda brottslingar sedan mycket långt tillbaka. De teoretiska motiven för frihetsstraffen har skiftat över tiden och många goda intentioner hade inte kunnat omsättas i anstaltsmiljöer präglade av ekonomiska, säkerhetsmässiga, kunskapsmässiga, miljömässiga och känslomässiga begränsningar.15 Det finns även fog för att ifrågasätta om inte själva idén att rehabilitera och återanpassa kriminella är en orealistisk utgångspunkt, eftersom många fångar stått helt utanför det samhälle som de ska återanpassas till. Recidivforskningen förutsätter att det går att mäta effekterna av den behandlingsorienterade straffverkställigheten och i förlängningen även de effekter som fångvården genererar.Visar sig effekterna negativa kan detta indikera att behandlingsmodellen misslyckats, inte att behandling saknats. Kriminalvårdens företrädare tycks däremot ogärna vilja ifrågasätta VL:s effektivitet, som tagits mer eller mindre för given.16 Denna inställning har sedan blivit betraktad som vedertagen även inom rättsvetenskapen.17 Men det har även funnits kritiker inom forskarsamhället som påtalat det bristande intresset för empirisk forskning på straffverkställighetens område.18 Alvar Nelsons slutsats är värd att fundera över: “Straffrättsteorierna och än mera de ledande politikernas inställning till brott och straff har påverkat utvecklingen fram till våra dagar långt mera än den empiriska forskningens resultat.”19 Ambitionen med detta arbete är således även ett försök att synliggöra empirisk forskning inom rättsvetenskapens fält. Studier av kriminalpolitiska utredningsbetänkanden ger lätt intrycket att kommittéer hyser en grundmurad skepticism mot äldre eller gällande rättsreglers förmåga att få genomslag. I Strafflagberedningens betänkande angående “verkställighet av frihetsstraff ” framhölls att inga genomgripande förändringar beträffande behandlingen av fångar eller anstalternas utformning skett sedan den första Kungl. förordningen av år 1857 trädde 15 SOU1944:50, s. 132 f. 16 Jfr Sundin, 1970, om motiven bakom individualprevention och hur rehabilitering ibland motsvarades av en önskan om en reaktion på en kriminell handling. 17 Strahl, 1967, s. 52. 18 Anners, 1983, s. 151. 19 Nelson, 1988, s. 22.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=