de l i i 193 hågor att förslaget skulle kritiseras för att det “ensidigt tillgodoser den intagnes intressen”.681 Huvudprinciperna i aprilutkastet blev genomarbetade av Lindberg och resultatet överlämnades följande månad.682 Detta förslag omfattade även straffprocessuella frågor, eftersom materialet ansågs direkt förknippat med verkställighetsfrågor, exempelvis beträffande beräkning av strafftid. Faktum kvarstod att förslaget tillVL i realiteten utformades genom att SLB sammanförde olika lagar och bestämmelser på området, med avsikt att skapa ett enhetligt regelverk av lagstiftnings dignitet. Det nyskapande i förslaget, illustrerat utifrån Lindbergs fem definierade punkter i notapparaten, rörde behandlingsbegreppet.683 Den mest angelägna åtgärden för reform var differentiering som främst omfattade dem som avtjänade straff över tre månader.Avsikten var att de dömda (27 §) transporterades till mottagningsanstalter för observation och placering, behandling kunde sedan bestämmas utifrån resultatet av dessa iakttagelser.684 Innebörden av individuell fångbehandling i den andra punkten upptogs i lagförslagets 28 och 29 §§. Betydelsen av arbete underströks. Progressivsystemet måste kvarstå, men i praktiken bli kraftigt beskuret genom att fångarna tillförsäkrades minimirättigheter. I linje med den refererade promemorian om klassindelning den9 mars förordade man att de intagna borde placeras i allmän fångklass. Den tredje punkten gällde huruvida straffarbete och fängelse borde avtjänas i enrum eller i gemenskap, framför allt under arbetstid. Obligatorisk helgemenskap hade prövats under en tid och då medgivits efter det att viss strafftid avtjänats.Att avskaffa obligatorisk helgemenskap förordades. Fångar med en strafftid av högst tre månader föreslogs avtjäna hela straffet i enrum, huvudsakligen motiverat av att motverka skadlig påverkan de intagna sinsemellan. Avbrott i isoleringen skedde i stället under strafftid, då intagna under enrumsvistelsen deltog i gymnastik, gudstjänst, skolundervisning och annan ordnad fritidssysselsättning. Organisationen vid anstalterna och anstaltsväsendets utformning upptogs som en fjärde punkt, ett område som även 681 RA, SLB33:9. Den 19 maj 1943. 682 RA, SLB 33:9. Utkastet om huvudprinciper, den 7 april 1943. Genomarbetat av Torgny Lindberg, 6 maj 1943. 683 1 differentiering, 2 behandlingen: arbetet, beskuret progressivsystem, frihetsberövandet, minimirättigheter och klassindelningen [65-67 §§], 3 enrums- och gemensamhetsstraff, 4 anstaltsorganisationen och 5 fångarnas ersättning 684 Förutsättningarna för observation fanns angivna i 58 §.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=