remot inte återfallen och kunde till och med medföra men för kropp och själ vid längre verkställighetstid. I propositionen utrycktes kärnan i den individualpreventiva fångbehandlingen: Den 10 mars 1916 antog riksdagen den nyaVL.417 1916 års VL kom att skilja sig från 1906 årsVL genom att ge ökat utrymme åt individualiserad behandling.418 Cellvistelsen bibehölls i princip men encellsfången kunde lämna cellen för att delta i ordnade aktiviteter. Konsekvensen blev att den för behandlingen avgörande tillämpningen av 1910 års FSt stod i bättre samklang med lagstiftningen. Fångvården hade nu formellt tagit de första stegen mot ett öppnare förhållningssätt till verkställighetsproblemet och i realiteten skedde försök med systematiska avsteg från cellsystemet i form av koloniverksamhet. De traditionellt storskaliga fängelserna förordades men förespråkare för mindre enheter började dyka upp. Redan i slutet av 1913 hade FVS anhållit om att få inrätta lantfängelser för straffångar.419 En av de första kolonierna med jordbruksdrift togs i bruk i Singeshult 1920. Den drivande faktorn vid införandet av kolonianstalterna var att komma till rätta med överbeläggningen i fängelserna.De första provkolonierna blev dock föremål för kritik och de beskrevs som provisoriskt uppförda och re416 Citat ur Prop. 1916:7, s. 10, om förslag till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. 417 Rskr 1916:37.Motion i AK1916:201. Den2 februari 1916 väckte Eriksson i Grängesberg motion angående reformeringen av fängelseväsendet med anledning av prop. 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. 418 Prop. 1915:7, s. 10. 419 1916 års kommittébetänkande, s. 37. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 124 “Förslaget skiljer sig från nu gällande lagstiftning främst genom de ökade möjligheter, som beretts fångvårdsmyndigheterna att individualisera fångbehandlingen. De krav, som med rätta i allt större utsträckning ställs på fångvårdsmyndigheternas verksamhet för fångens ombildning, så långt det låter sig göras, till en nyttig eller åtminstone icke samhällsfarlig medborgare, nödvändiggör en viss rörelsefrihet vid fångens behandling i andligt och kroppsligt avseende. Denna behandling måste, för att det nämnda straffändamålet skall vinnas, avpassas efter fångens förutsättningar och behov.Att denna olikhet i behandlingen kan medföra en olikhet i straffets skärpa är ofrånkomligt. Man har allenast att tillse, att den tillåtas inträda endast i den mån det är förenligt med straffets ändamål i övrigt och att förutsättningarna regleras i lag eller administrativa författningar i den utsträckningen detta låter sig göra med hänsyn till fångmaterialets skiftande beskaffenhet.”416
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=