de l i 123 Kommittén menade att lagen blev mer funktionell utan detaljbestämmelser. Behandlingens innehåll, ordningsreglerna och de disciplinära frågorna borde därför inte bli föremål för lagstiftning utan fångvårdsmyndigheterna borde få fatta beslut på administrativ väg. Den praktiska tilllämpningen kunde härigenom utvecklas då nya erfarenheter och behov inte krävde lagändring. De sakkunniga ansåg att nedsättning av cellstraffets längd av individuella skäl borde föredras framför generell reduktion av strafftiden.411 I motsats till tidigare lagstiftning tog kommittén upp frågor rörande behandlingen av såväl enrums- som gemensamhetsfångar.412 Fängelsestraffet hade regelmässigt avtjänats i enrum, vilket kommittén ville begränsa efter samma regler som straffarbete. 6 § i förslaget behandlade gemensamhetsstraffet och innebar att fångarna skulle vistas i enrum nattetid och under dagtid fördelas i grupper, där fångar med sämre förutsättningar skildes ut.413 Förslaget byggde på att kortare cellstraff verkställdes under fullständig isolering medan längre cellstraff kunde modifieras genom aktiviteter efter en viss tid i isolering, som gymnastik ute, celldörren på glänt under dagtid och i vissa fall genom att ge intagna möjlighet att uträtta ärenden. Dessutom föreslogs att unga fångar under 20 år kunde få särskilda lättnader, och med cellplaceringen maximerad till under ett år.414 Vid beslut om anstaltsplacering borde hänsyn tas till fångens ålder, strafftid, yrkeskunskap, lust och fallenhet samt tillgång på passande arbete.415 Det internationella inflytandet är märkbart i betänkandet. Kommittén hade sammanfattat några länders erfarenheter av cellstraffet. Konklusionen blev att cellstraffet visat sig bäst för korttidsdömda men minskade dä411 1916 års kommittébetänkande, s. 47. 412 1916 års kommittébetänkande, s. 75. Gemensamhetsfångarnas liv skildras i förarbetena. Fångarna var åtskilda under natten och i gemenskap under övervakning på dagarna, där man kunde få vara i arbetssal efter individuell prövning.Men någon individuell indelning förekom knappast utan byggde på arbetstillgång. Centralfängelset Långholmen var den största gemensamhetsanläggningen med fritidssamvaro i korridorerna. 413 Leder till en mellanform, enligt kommittén, mellan cellstraff och gemensamhet. 414 De yngre lagöverträdarnas situation var aktuellt internationellt.Reformfängelser för förbrytare under 30år hade börjat anläggas i USA, med avsikten att uppfostra de intagna, utifrån tidsobestämda påföljder. Strafftiden var beroende av fångens uppförande i de tre klasserna, varav en straffklass.Två nyheter var “parol” och “mark” systemen, där fångarna tillhörde regementsliknande indelningar och kunde bli befordrade enligt militärt system. Motsvarade i princip “Borstalsystemet” för fångar mellan1618 år. 415 1916 års kommittébetänkande, s. 43.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=