en total översyn av hela 1734 års lag.320 Särskilt prioriterat område var just fängelseväsendet och en grundläggande fråga för lagkommittén blev att ta ställning till frihetsstraffets utformande i sin helhet och möjligheterna att inskränka bruket av kroppsstraff, det senare även mot bakgrund av de humanitära fördelar som fängelsestraff förklarades ha. Den yttersta faktorn var dock att anstaltsväsendets höga kostnader skulle granskas och utländska förebilder studeras, särskilt de nordamerikanska Auburn- och Philadelphiasystemen. Lagkommitténs betänkande om“Inrättning af Straff och Correctionshus” som lades fram i mars 1815, blev ekonomiskt långtgående inte minst därför att bristen på lämpliga fängelselokaler skulle kräva en genomgripande nybyggnation, då de sanitära förhållandena fortfarande var under all kritik i fängelserna. Lagkommittén förespråkade en lösning byggd på cellsystemet för att undvika den demoraliserande effekt som följde av att förvara de intagna i gemensam lokal.Av betydelse ansågs också vara att skilja yngre brottslingar från mer förhärdade förbrytare. Fångarbetets betydelse underströks även i viss mån fortsättningsvis i den bemärkelsen att fångarna måste bidra till sitt underhåll och företrädesvis sysselsättas med den typ av arbete som de bemästrade.321 Förslaget visade sig politiskt ogenomförbart med hänsyn till kostnaderna.322 Det innebar emellertid bara ett tillfälligt utredningsstopp. Revisionssekreteraren L. P.Risell genomförde 1819visitationer av landets fästningsfängelser på uppdrag av regeringen. Han dömde ut vad han såg av fästningsfängelserna och framhöll att “någon klassifikation av fångarna icke var möjlig och att det var otänkbart, att fästningsfängelserna skulle kunna förvandlas till förbättringshus”.323 Risells granskning resulterade i att den första korrektionsinrättningen öppnades iVadstena med rum för 300arrestanter samma år. Fångklientelet utgjordes dock främst av lösdrivare, vilket inte överensstämde med planerna för den nya inrättningen.324 Fängelsefrågan ansågs nu behöva lösas genom en helt egen kommitté. En sådan tillsattes därför i november 1820 för att utarbeta ett förslag rö320 Johan Gabriel Richert var ledamot i kommittén från år 1814. Se anknytning till Feuerbach och Grolman. Häthén, 1990, s. 152 f.Anners, 1983, s. 216 f. KWarburg, 1905. Jareborg,“Rättshistoriska studier tillägnade Gösta Hasselberg”. Lund, 1977, gällande Richerts förbättringsfängelse. 321 Betänkande 1815. Riks-Ståndens bihang, Bd 3, 1815, s. 46-59. 322 Inger, 1983, s. 244-245. 323 Risell, Underdånig berättelse, s. 31. Inger, 1976, s. 55. 324 Anners, 1983, s. 213. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=