var kungamakten den store donatorn till blivande domkyrkor och kloster under 1100- och 1200-talet. Enligt Anders Emanuelsson i sin avhandlingKyrkojorden och dess ursprung.Oslo biskopsdöme perioden ca 1000-ca 1400 donerade frälset till sockenkyrkor och kloster på 1300-talet.16 I detta kapitel har jag undersökt vem frälset skänkte sina gåvor till under 1300-talet.Var det främst till sockenkyrkor, vilket Emanuelsson konstaterar? Vart skänktes gåvorna under 1400-talet? Dessa båda grupper, frälset och kungamakten donerade jord som var fri från skatt, så en donation från frälset innebar inte någon inkomstförlust för kungamakten i form av utebliven skatteintäkt. Frälsets donationer skadade enbart deras egna arvingar, och därför var man noga med att få arvingars samtycke till en donation, särskilt i de fall man gav mer än vad lagen fastställde. Fick till exempel en dotter mer i arv än den lagstadgade tredjedelen var sannolikheten mycket större att ett brev upprättades än om hon fick ärva enligt lagen. Ärvde hon enligt lagen upprättades inget brev. I mitten på 1300-talet lade sig den svensk-norske kungen Magnus Eriksson i bönders donationer, eftersom dessa innebar ett skattebortfall för kronan. Kom en skattejord i ett klosters eller en kyrkas ägo under denna tid, upphörde kravet på beskattning av den jorden. Förmodligen pågick denna omvandling av jord som hade inbringat kronan skatt till jord som kom i kyrkligt frälses ägo århundradet ut. Därmed förlorade kronan intäkter från dessa jordar. Kronan fick inte tillbaka sina intäkter förrän under drottning Margaretas räfst i början av1400-talet. Först då blev jordnaturerna fasta, och det blev svårt att donera skattejord utan att på något sätt kompensera kronan för dess minskade skatteintäkt. För jämtlänningarnas del har jag emellertid inte sett några tecken på att de donerat och blivit tvungna att kompensera kronan för förlusten. d e l i i i 83 16 Emanuelsson 2005, s. 198 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=